Vi skulle gå på natt skiftet jag och Karin, jag tyckte alltid det var värst. Jag började ju bli riktigt gammal nu, undrar hur jag ska klara fem år till. Det gick ju an när man hade en partner som Karin en ung stor och stark tjej. Men hon började ju bli fullärd nu. Cheferna på kontoret skulle snart komma på det och sätta henne som Förste driftstekniker i ett team. Hon som hade ett litet barn att försörja behövde dom pengarna som det gav att vara förste man. Då skulle dom ge mig någon ny att lära upp, bara det var någon som kunde lyfta och bära då gick det ju an.

När vi satt oss i bilen och fått igång luftreningen tog vi av oss vår gasmasker.

Har du något käk med dig, hann inte göra något ? Frågade Karin och tittade lite bedjande på mig.

Visst, jag har så det räcker till dig också, svarade jag.

Reparationsbil nr 7, anmäl till centralen. Kom det ur radion.

7:an här vi har just gått på. Svarade jag i radion.

Henry den Stores gata nr 43, autolarm ,luftreningen fungerar ej.

Vi åker på det, svarade jag.

Karin körde in i luftslussen, stängde dörren bakom oss och hissade upp skjutporten och körde ut. Hon körde alltid på natten, minna ögon var ju inte så bra nuförtiden.

Smogen låg tung och hade gula strimmor av föroreningar i sig. Men Karin slog på dimljusen och radarvarnaren.

Kom fram på några minuter det var ju ingen trafik så här sent på kvällen.

Det var ett 48 våningars hus, med dyra lägenheter så hissen fungerade som väl var. Vi åkte upp till översta våningen, men där stod folk redan ute i trapphuset utanför sina lägenheter och var upprörda.

Kommer ni inte fören nu, skrek en äldre dam och hytte med näven åt oss.

Men betalt ska dom ha ! sa en ung man i en flott morgonrock med ett glas i ena handen.

Vi svarade inte utan gick fram till luckan som lede till maskinrummet för luftreningen, öppnade och kröp in.

Du milde, en total renings anläggning det är väl du är med. Utropade Karin.

Huset var utrustat med ett regenererbart aktiv kolfilter för luften in till huset.

Något hade gått fel och nu fick man in dålig luft i huset.

Hur felsöker man en totalanläggning, frågade jag henne, men väntade inte på svaret utan sa.

Man följer in luften från början.

Gick fram till manöver panelen, tände skärmen och fick upp diagrammet över alla delar och apparater och rörledningar i anläggningen .

När den förorenade luften kommer in vad möter den först Karin? Sa jag.

Ett kylbatteri, som kyler ner luften, svarade hon.

Varför ? frågade jag

För att vatten ska falla ut ur luften, den ska vara så torr som möjligt och sedan har man ett värmebatteri som värmer den, då blir den relativa fukten mindre och kolfiltren fungerar bättre. Svarade hon.

Vi tittade på både kylbatteriet och värmebatteriet, inga fel kunde vi se.

Huvudaggregatetvar fyra stora cylindrar med cirka ett ton kol i varje filter, en stor fläkt drog luften igenom som då renades och fördelades in i huset.

Den cylindern som var i drift släppte igenom förorenad luft, men varför?

Vi kopplade om till en av de andra filtren, och på datorn såg vi att nu kom ren luft in i huset.

Varför fungerar inte det första filtret? Frågade Karin.

Det har inte blivit ordentligt regenererad. Sa jag.

Slog för hand på regenerering på det filter som inte hade fungerat.

Nu skulle ånga från en lite ångpanna rusa in i kolet som när det blir varmt släpper ifrån sig alla föroreningarna den tagit ur luften, ångan blir vatten som tar med sig föroreningarna till en kylare och sedan till en avskiljare eller separator där vatten och föroreningar separeras  genom sin olika tyngd. Vattnet med föroreningar går i avloppet till stadens reningsverk. Det renade vattnet går i dagvattenavloppet.

De kom ingen ånga?

Vi gick bort till el ångpannan eller ånggeneratorn som en så liten panna kallas.

Jo, en säkring hade gått, vi ersatte den snabbt.

Ånga rusade in i filtret och började rena kolet. Felet var avhjälpt.

Vad händer nu efter att ångan har renat filtret? Frågade jag.

Kolet ska torkas. Svarade Karin.

Hur och vad händer när det torkas? Frågade jag, skulle hon bli "Förste man" så måste hon ju kunna allt dettas.

En stor varmluftsfläkt driver varmluft igenom och torkar upp vattnet i kolet, sedan kall luft för att kyla. Svarade hon och tillade. Den tar renad luft från det filter som är inkopplat.

Varför kan filtret inte vara varmt och fuktigt?

Kol som är fuktigt tar inte åt sig föroreningarna och är det varmt så fungerar det inte heller på gaser i luften.

Vi kollade fläkten som gav tork/kylluft , men även kyl och värmebatteriet till den.

När vi kom ut i korridoren, kände vi hur fin luften var i huset, men med en sådan stor och fin anläggning måste det bli bra.

Vet ni när vi ringde? Skrek en arg hyresgäst,. Redan för fem timmar sedan och så kommer ni nu? Ni har ju inte arbetat mer än tretio minuter där inne så går det!

Vi börjadevårt jobb alldeles nyss, varför säger ni inte till vårt kontor? Försvarade Karin oss.

Dom skyller ju bara ifrån sig! Typiskt för arbetarklassen. Sa en dam.

När vi satt i bilen och anmälde felet. Sa Karin till ledningscentralen.

Varför har inte dagskiftet varit här?

Fanns ingen som kunde den stora komplicerade anläggningen! Var svaret.

Det är inte rättvist, vi får alla svåra anläggningar. Sa Karin.

Vi kanske skulle sluta och göra något annat? Sa jag.

Men det är få jobb som betalar så bra! Sa hon fundersamt.

Jag var plågsamt medveten om det.

Vi fick ett par hus med enklare anläggningar där luftreningen inte fungerade den natten. Det var bara skrubbers som renade luften och den blev ju där efter fuktig och innehöll lättflyktiga föroreningar, men all damm och fasta föroreningar tog ju bort. Här var det ju pumpar och ventiler som måste byttas. Tungt jobb, det kändes i min rygg och i benen. Trots att Karin tog det mesta av lyften, jag hade ju mitt bråk.

Är du trött på mig, att jag inte kan lyfta? Frågade jag.

Nej, jag har hellre dig än någon annan, du kan ju alla anläggningar hur svår och komplicerade dom än är. Svarade hon.

Vi tog matrast, jag hade stekt lite bacon och lagt på bröd, hade några kalla potatisar från gårdagen också med lite salt på. Delade upp det på oss två.

Oj, har du kött! Sa Karin. Har inte ätit det på flera veckor måste bytta bort min ranson för att få en ny jacka, till Lilleman.

Efter rasten fick vi ett "Akutlarm".

En villa i ett "Klass 1" distrikt hade fått fel på luftreningen.

Vi slog på blåljusen och körde så fort vi kunde med vår elbil.

Den beväpnade vakten i infarten till området var redan larmad om att vi skulle
komma. Så han stod i gasmask utanför och gjorde en snabbkoll av vår id handling.

Villan var stor och pampig. Det bodde ett ungt par med en baby där.

När vi kom in genom luftslussen, sa mannen.

Anläggningen finns i källaren.

När dom släppte ner oss ditt jag såg en liten skrubber som tog alla fasta förorening och sedan gick luften till en katalytisk bädd där allt organiskt förbrändes för att slutligen kylas och befuktas. Sådana anläggningar är väldigt kompakta och ser svåra ut men det är inte mycket som kan gå fel, men dom behöver otroliga mängder elenergi för att hålla värmen i bädden. Bara mycket rika människor hade råd med sådana.

Skrubben gick, då var det den katalytiska bädden där finns inte mycket som kan gå fel, det är temperatur givarna  i de flesta fall. Jag bytte alla fyra givarna. Anläggningen gick i gång. Vi hade åtgärdat
på mindre än en kvart.

Oj, vad bra sa den unga kvinnan. Var så rädd för att Rickard vår lille son skulle få dålig luft i sig, barn är ju så känsliga. Det ordnade ni ju fort.

Karin hade inte sagt något alls utan bara tittat på vad jag gjorde, sådana här människor är farliga dom kunde reta sig på vad som helst, det var bäst att vara tyst och jobba fort.

När vi gick upp ur källaren sa kvinnan.

Vi har lite rester från middagen, vill ni ha dem.

Vi fick en papperspåse, tackade och gick ut till bilen och körde snabbt ner till vakten för att inte bli beskyllda för att var på förbjudet område och blev utsläppta.

Först då tittade vi i påsen med det unga parets middagsrester.

Där låg mer kött än vi två fick på en hel vecka, det hade nog varit en bra natt ändå.