Nu har jag fått lite tid att sitta och läsa och det var spännande, ser fram emot en del 2!

Det är så kul med kreativa människor. Bra jobbat! När kommer del 2?

Men det här var ju riktigt bra. Säger som stefan! Väntar på nästa..

Del två kommer så småningom, jag har lite annat att syssla med just nu. Sen ska jag väl kludda ner del tre också

Ingen brådska.. Kul när den kommer. Det heter ju den som väntar på…

Ja nu har vi haft två och en halv veckas semester och en halv veckas ofrivillig semester allt i England. Nu har man kommit in i gängorna igen och då är det väl dags för del två av den här novellen

-Kommer du ihåg en rymdpirat vid namn Svarta Björn?

-Jag tror det, var det han som kallades för gentlemannapiraten?

-Just precis han!

-Han blev visst aldrig avslöjad, men vad har han med vår destination att göra?

- Han blev avslöjad, av mig, just när han tänkt slå in på den hederliga banan, men jag lät aldrig häkta honom.

-Lät du honom gå?

-Hade inte mycket val, jag hade inte tillräckliga bevis för att det skulle hålla i en rättegång, men jag träffade honom, och han vet inte att jag inte har tillräckliga bevis, så jag har en hållhake på honom kan man säga

-Jag förstår fortfarande inte vart du vill komma

-Jag har hållit koll på honom, han driver för närvarande ett framgångsrikt skeppsvarv

-Nu förstår jag!

-Det här skeppet är ungefär tio gånger för stort för oss, med hans kontakter och tillgång till varvutrustning kan vi skala ner det här till ett mer lämpligt skepp och sälja det som blir över.

-Finemang! Det är precis vad vi behöver, jag känner inte mycket till om den där Svarta Björn, varför kallades han gentlemannapiraten?

-Ja han dödade aldrig någon passagerare eller besättningsman vid sina kapningar, han såg tvärtom noga till att alla kom i livbåtarna, sen hade han andra strängar på sin lyra, han kapade slavskepp och befriade slavarna, fast han var visst inte lika varsam med besättningarna på dom, hans aktioner var starkt bidragande till slavkartellernas fall

-Så du gillade i själva verket honom lite grann eller hur?

-Jo, det var väl därför jag inte drev fallet, hade han varit en vanlig pirat hade jag låtit häkta honom, bevis eller inte bevis.

För att undvika uppmärksamhet tog dom en liten omväg till Svarta Björns skeppsvarv via en del mindre utnyttjade leder. Varvet låg på  en urskogsplanet, Frank kontaktade varvet via radio.

-Jag vill tala med er chef, sa han till radiooperatören på varvet

-Chefen tar inte emot samtal, kan jag ta ett meddelande?

- Leverera det omedelbart, säg att spanarpiloten vill tala med honom

Radiooperatören försvann ur bild, en stund senare kom en bild av ett kraftigt ansikte inramat i ett buskigt skägg och hårsvall. Roger Burns, i fordom känd som Svarta Björn såg verkligen ut som en björn.

-Kunde just tro att det var du, sade Burns, var har du fått tag på det där skeppet, brukar inte spaningsskepp vara små?

-Det är bara lite vrakgods jag plockat upp, jag har ett intressant förslag att diskutera, var kan jag landa?

Burns drog fram ett papper och tittade en stund på det med rynkad panna

-Docka fyra är det enda som är stort nog för det där monstret och ledig.

En kvart senare satt Frank och Jane i en monorailvagn på väg till Burns högkvarter. Burns tog emot i ett stort kontor.

-Stäng dörren och håll den stängd! Sa han åt mannen som visat in dom.

Dom slog sig ned i en soffgrupp.

-Nå vad är det förslag du ville diskutera?

-Jag hade tänkt att du skulle bygga om skeppet jag kom i

-Jaha, och jag antar att du inte tänkt betala för det

-Oroa dig inte du kommer tvärtom att tjäna på affären, förslaget är följande, vi monterar ner skeppet och bygger ett nytt på ungefär tvåtusen ton enligt mina specifikationer. Materialet som blir över säljer vi och delar på vinsten

-Hmmm det blir runt tjugotretusen ton material, det lär generera en rejäl vinst! Förslaget antas!

Nedmonteringen tog en månads tid, under tiden projekterade Frank sitt skepp och gjorde ritningar. När han lade fram dom för Burns fick denne en glimt i ögonen

-Skall du överta mitt gamla yrke?

- Jag medger att skeppet kan användas som kapare, men jag tänker inte bli pirat, men kanske smugglare.

Det tog närmare ett år att skaffa fram de vapen och den utrustning Frank ville ha till skeppet. Under tiden såldes större delen av Rakatash och hennes last. Mekclaws var mycket angelägna att köpa tillbaka sina robotar. Datorn behöll de emellertid, Jane tog hand om den och ”hjärntvättade” den. Genom att Rakatash hade militära motorer som hade bättre prestanda än civila blev Frank och Janes nya skepp ett för sin storleksklass oerhört snabbt skepp, dom behöll ett antal underhållsrobotar samt ett par stridsrobotar. Skeppet som döptes till Hydra hade ett hangar försett med ett snabbt jaktskepp på tio ton och ett fraktskepp på trettio ton med en bandvagn ombord. Istället för torpedtuber försåg Frank Hydra med två grova tunga strålkanoner fast monterade framåt, den övriga beväpningen bestod av fyra tunga dubbeltorn samt ett antitorpedbatteri. Slutligen hade Frank försett henne med Rakatash ärrade pansar utanpå orginalpansaret

-Hon ser ju ut som en kofferdist, sa Burns när han inspekterade resultat

-Det är precis det som är meningen, svarade Frank, ingen kommer att misstänka hennes resurser

Efter att ha delat på förtjänsten gav sig Frank och Jane av, Roger Burns avskedsord var:

-Hittar ni några fler skorvar av den där sorten så kom gärna hit

Hydra dundrade upp genom atmosfären och lämnade planeten bakom sig.

-Nu skall vi väl i alla fall hem, sa Jane

-Jajamän, vi måste ju komplettera besättningen, svarade Frank och tryckte in en knapp

- Mark! Sa han.

- Ja Frank! svarade datorn som alltså döpts till Mark

-Sätt kurs mot Aldor!

-Uppfattat, nedräkning till ljusfart om fem minuter!

Exakt fem minuter senare genomförde Mark nedräkningen och skickade för första gången Hydra in i hyperrymden. Mark genomförde ytterligare två språng innan dom kom fram till Aldor. Så fort de passerat translationsgränsen till stjärnan meddelade Mark:

- Vi får ett radioanrop!

- Koppla in mottagaren, svarade Frank

Teleskärmen vaknade till liv och visade en man med kortsnaggat rött hår och en yvig mustasch.

-Detta är kryssaren Valkyrian i Aldors rymdflotta, ni får tio sekunder på er att identifiera er, meddelade han.

- Slå på sändaren, sa Frank till Mark, därefter till sändaren:

- Tjänare Hogan, alltid lika hjärtlig!

- Frank din gamla rymdrövare, och Jane också! Vrålade Hogan, ni två har ju varit saknade i ett års tid vi trodde ni omkommit

- Hyperionpiraterna gjorde sitt bästa för att få oss saknade för evigt, fick ni våran spaningsrapport?

- Jodå, vi gjorde en stilig krater av deras bas, just när vi var färdiga kom tre av deras stjärnjaktskepp hoppande rakt i gapet på oss.

- Jag hoppas ni gav dem ett varmt välkommnande, dom gjorde sig stort besvär med att skjuta sönder vårt spaningsskepp.

- Ingen fara, inget spaningsskepp kommer få syn på dom numera, men var i hela fridens dar har du fått tag på den där pråmen?

- Lite vrakgods vi plockat upp, men låt dig inte luras av det yttre, hon är en ulv i fårakläder

- Kanhända men eftersom hon är oregistrerad måste jag eskortera er till rymdhamnen.

Aldor III hade sex kontinenter, den största var helt bebyggd med en blandning av parker och byggnader. Mitt på denna kontinent låg den stora moderna rymdhamnen. Myndigheterna kontrollerade deras identitet och dom fick Hydra registrerad med Aldor III som hemmahamn.

Ja nu har jag skrivit färdigt tredje delen på den här storyn, får se om det blir någon fortsättning jag har lite ideer som ligger och gryr

- Då var det dags att träffa Cora och Rick, sa Jane

- Ja, nu har vi det där skeppet vi pratat om, och Rick kan sluta använda den där livsfarliga dragster-raketen.

Frank och Jane hade ofta talat med sina vänner Rick och Cora om att de allihop skulle skaffa ett gemensamt skepp och försörja sig som fria handelsmän och utforskare. Men hittills hade de inte haft råd med ett lämpligt skepp. Rick hade ett litet snabbt skepp som han använde på smuggel-resor.

Cora var emellertid ensam när de uppsökte henne

- Var är Rick? undrade Frank

- Han gav sig av på en smuggeltur för två veckor sedan och har inte hörts av sedan dess, svarade Cora

- Den vanliga turen till Heliga korset? Frågade Frank

- Ja, det var Josh som förmedlade den som vanligt.

Det Heliga Korset var en planet som styrdes av Det Heliga Korsets Kyrka, där betraktades kaffe, te och choklad som droger och tobak och sprit betraktades som gift. Många av befolkningen delade dock inte de styrandes åsikt om ”drogerna” och en lönsam smuggel-led hade därför vuxit upp.

Frank och Jane berättade för Cora om Hydra, senare sökte Frank upp en skum krog i hamnkvarteren där många smugglare höll till, där fann han Josh, en askblond man som smugglade mycket på Heliga Korset.

- Tjäna Josh, kört några fina laster på sistone?

- Åh, hej Frank, svarade Josh dystert, nä inte direkt!

- Varför så dyster?

- Jag har inget skepp längre!

- Hur gick det till?

- Det blev sönderskjutet av ett annat skepp vid Bakgatan.

Bakgatan var smugglarnas namn på ett obebott system som dom använde som mellanstation på vägen till och från Heliga Korset.

- Det är bäst du berättar hela historien!

- Det har gått rykten ett tag att en lirare som kallades Hammarhajen skulle ta över Heliga Korset traden, först var det ingen som brydde sig men sen försvann två smugglare spårlöst. När vi senare genomfört en tripp dit så mötte vi Hammarhajen vid bakgatan, skeppet såg ut som en hammarhaj med nosen full med torpedtuber, han avfyrade en skur mot oss vi lyckades undvika dom flesta men en skadade motorerna, fler var på väg så vi sköt ut oss i livbåten. Vi hade skeppet mellan oss och hammarhajen så han såg oss inte, vi gömde oss bakom en asteroid. Vi kunde se att hammarhajen gick fram till skeppet och sköt metodiskt sönder det så att ingen skulle kunna överleva, sen försvann han. Två dagar senare passerade ett fraktskepp och plockade upp oss.

- Var Rick en av dom försvunna smugglarna?

- Nej, han for senare, straxt före mig, jag tror att Korset tog honom, det ryktades om att myndigheterna hade fångat en smugglare när jag var där.

- Jag måste försöka rädda honom, kan du ordna en frakt till Heliga Korset?

- Visst inga problem! Just nu är problemet snarare att ingen vill försöka beroende på Hammarhajen.

-Jag tror han kommer att finna att vårt skepp inte är så lätt att tas med, hon är utrustad som en örlogsman. Men jag behöver dina kontakter på Heliga Korset, jag har ett förslag, du följer med vi tar lasten till Heliga korset, du får ta hand om hela vinsten, vad säger du om det?

- Jag vill nog se hur ditt skepp ser ut innan jag riskerar den rutten igen

När Josh besökt Hydra var han helt med på Franks förslag, en vecka senare var allt klart, lastrummet var lastat och kontakterna på Heliga Korset var beredda

- Går det här vägen kan jag köpa ett nytt skepp, konstaterade Josh glatt

Cora registrerades som besättningsmedlem inför Mark, Josh fick nöja sig med ”passagerare”. På vägen till bakgatan frågade Frank ut Josh mer om hur attacken mot hans skepp gått till.

- Så fort vi kom ner i normalfart så bara låg hon där och spydde torpeder mot oss, vi hade ingen chans

- Då ska vi se till att vara förberedda, Mark!

- Ja Frank, kom Marks lakoniska svar

- Jag vill ha antitorpedbatteriet och huvudbatteriet skjutklara när vi kommer fram, du får disponera både huvudbatteriet och antitorpedbatteriet mot inkommande torpeder, jag reserverar endast det fasta batteriet för manuell kontroll

- Uppfattat!!

När Hydra kom ner i normalrymd igen var samtliga på bryggan, förberedelserna visade sig vara nyttiga, Hammarhajen väntade på dem. Den började genast skjuta torpeder men dom kom inte långt eftersom Mark prickade dom flesta med huvudbatteriet. Dom få som klarade sig från huvudbatteriet blev sönderskjutna av det snabbskjutande antitorpedbatteriet. Frank riktade lugnt in dom fasta kanonerna mot hammaren på hajen, en enda salva räckte för att kapa av hammaren från resten av skeppet, nästa skott riktade Frank mot motorerna, straxt därefter exploderade Hammarhajen.

- Han ville tydligen inte bli fångad, anmärkte Josh, undrar vem det var?

- Det får vi kanske aldrig veta, replikerade Frank.

Nästa hopp var händelselöst. Det Heliga korset hade två antika monitorer och en rymdstation som vaktstyrka men det kraftfulla Mekclaw datorsystemet hos Hydra fick dom snart att jaga fantomer medans Hydra snabbt och oupptäckt gled ner i atmosfären. Josh ledde dom fram till landningsplatsen. Så snart dom landat hoppade ett antal män ner på Hydra från ett par träd släpande ett maskeringsnät som snabbt täckte hela skeppet. Avlastningen gick i ett rasande tempo medans Frank och Josh konfererade med smuggelringens ledare. Ledaren gick med på att hjälpa Frank under förutsättning att han inte skadade någon permanent så Frank utrustade sig med pilgevär och nålpistoler. Att gömma Hydra på planeten var inte möjligt men det snabba jaktskeppet gick bra. Frank kom överens med Jane att Hydra skulle vänta utanför Det Heliga korsets nationalgräns men med ständig radiovakt från Mark som ju inte behövde någon sömn. Frank följde med smuggelringens ledare som hette Efraim till huvudstaden där han bodde.

- Hur kommer jag in i staden? Undrade Frank

- Det är lätt, vi klär ut dig till en pilgrim, ingen stör en pilgrim

Att klä ut sig till en pilgrim var lätt, en pilgrim bar en grå munkkåpa och ett par kraftiga sandaler, munkkåpan var av kraftigt tyg så det gick bra att dölja utrustningen under den. Frank fick en vägbeskrivning till Efraims hus och fick hoppa av vagnen just innan de kom inom synhåll för stadsporten.

-Pilgrimer åker inte med vagnar och det skulle bli frågor om jag kände dig, förklarade Efraim.

Det visade sig stämma, huvudstaden hade en stadsmur med portar med jämna mellanrum, portvakterna kollade vagnen, men Frank i sin pilgrimsutstyrsel släpptes förbi utan problem. Senare på kvällen satt de i Efraims kök och konfererade.

- Problemet är att hitta var Rick är, sa Frank, finns det några fängelser där dom har smugglare?

- Nej vi har inte så mycket fängelser, dom flesta döms till ”kyrkobesök” det finns fångavdelningar ovanpå en del kyrkor där syndarna får höra Guds ord och ångra sig, men jag vet faktiskt inte om smugglare hamnar där eller på fängelserna.

- Det måste finnas register någonstans, vart skulle en smugglare föras när han grips?

- Det finns en polisstation och säkerhetsavdelning där dom tar hand om oliktänkande inte långt härifrån, där registrerar dom folk.

- Jag får väl försöka ta mig in där och snoka lite.

- På kvällen är det lugnt där, dom arbetar bara på dagarna på det stället.

Frank använde följande dag till att rekognosera staden främst runt den kombinerade polisstationen och säkerhetsavdelningen. Det verkade vara en polisstation på nedervåningen och en kontorsbyggnad ovanpå. Mot kvällen återvände han till byggnaden, kvällen var som vanligt dimmig, som Efraim hade anmärkt:

- Den stora profeten bestämmde att staden skulle ligga här men med träsket i närheten och den fuktiga luften som ofta kommer in över staden så är det väldigt vanligt att det blir dimma på kvällen när temperaturen faller.

Byggnaden var som Efraim sagt tyst och nersläckt, Frank smög fram till huvudporten, i spanarnas utbildning ingick som tur var kursen ”inbrottsteknik” så Frank kom utan problem in efter att ha kopplat förbi larmet. Han hittade så småningom ett stort register i ett antal plåtskåp, han gick direkt på Ricks vanliga täcknamn och fick snart napp, Rick var dömd till kyrkobesök men noteringen om vilken kyrka var en administrativ beteckning, inte kyrkans namn. Väl tillbaka hos Efraim la han fram vad han kommit fram till. Efraim funderade ett tag.

- Det mest troliga är att han är i Hoppets kyrka här i stan, dom har en rejäl anläggning på övervåningen efter vad jag vet.

- Lite tufft att ta sig in där när man inte vet om han är där, anmärkte Frank

- Har du nåt foto av din vän? Sa Efraim efter en stund

- Ja, det lät ju som en god idé så jag tog med ett, sa Frank och halade fram ett foto.

- Ha! Honom känner jag igen, han har varit här ett par gånger han har det där lilla snabba skeppet, bra kille och en rackare på att kasta kniv

- Jo Rick har alltid varit bra på att kasta kniv.

-Jag kan visa det här fotot för min morbror, han städar övervåningen på Hoppets kyrka, och lugn, han säger inget, han är en passionerad kaffedrickare.

Två dagar senare kom morbrodern åter på besök, Efraim hade haft rätt, Rick var inspärrad på Hoppets kyrkas övervåning. Morbrodern kunde tala om att Hoppets Kyrka hade två vaktstyrkor, på övervåningen fanns fem man, fast två var visst där bara på dagen, på undervåningen fanns det en vaktstyrka på sex man. Frank hade rekognoserat runt kyrkan och visste att tre av dom sex patrullerade runt kyrkan en gång i timmen på kvällen och natten.

- Det bästa vore om jag kunde flyga in jaktskeppet i stan, då kan man snabbt ta sig härifrån, sa Frank, har du någonstans där jag kan gömma det?

- Det går bra i vagnslidret, men du måste flyga in det på natten och helst i dimman och hur skall du då hitta hit?

- Jag har en riktbar flygfyr i planet jag hämtar hit den och monterar den i vagnslidret

Frank hämtade flygfyren följande dag och kom överens med Efraim när han skulle aktivera den. För att utnyttja tillfället skulle Frank ta med så mycket smuggelgods som jaktskeppet rymde. Natten då Frank flög in låg dimman tät över staden, Frank flög försiktigt fram tätt över hustaken och höll koll på fyren. Efraim och hans fru väntade och öppnade dörrarna på vagnslidret när han kom in. Jaktskeppet rymdes precis i vagnslidret. Dom lastade snabbt ur skeppet och gömde smuggelgodset i Efraims specialgjorda smuggelgömmor.

Så kom natten för fritagningen, Frank anlände till en park som hade god utsikt över kyrkan, han tog fram pilgeväret och kontollerade att siktet var rätt inställt med några pilar med självlysande stjärt. Han väntade till vakterna kom ut från kyrkan, precis som vanligt tog två av dom turen runt kyrkan så att dom möttes på baksidan, den tredje kollade området framför kyrkan. Frank prickade den ena när dom just passerat varandra på baksidan därefter prickade han den andre på långsidan och sist den på framsidan. Pilarna var belagda med en sömndrog som hade praktiskt taget omedelbar effekt, men dom varade bara omkring en kvart, så Frank gick ner och plockade bort pilen och gav vakterna en injektion av en mera kraftfull sömndrog som skulle vara i ett par timmar. Han placerade vakterna i en soffa vid ingången så att det skulle se ut som om dom somnat. Han lyssnade vid dörren till vaktrummet och kikade i nyckelhålet endast en av dom tre kvarvarande var vaken han satt och läste vid ett bord med ryggen mot dörren. Frank öppnade försiktigt dörren den knarrade svagt men innan vakten hann reagera hade Frank skjutit honom i nacken med sin nålpistol. Vakten fick en injektion av den kraftigare drogen, därefter drogade han dom andra två vakterna. Vakten som läste hade nycklarna till övervåningen. Frank smög upp för trappan och kikade försiktigt in i en korridor som gick till vänster, en vakt var på väg i hans riktning! Frank drog sin nålpistol och väntade bakom hörnet. Så fort vakten kom runt hörnet sköt Frank honom med nålpistolen, innan vakten hunnit falla omkull var Frank ute i gången med nålpistolen redo, men det var ingen mera vakt i korridoren. Han drogade vakten och fortsatte till vaktrummet. Dom två kvarvarande vakterna sov så dom hade Frank inga problem med. Efter att ha deponerat alla tre vakterna i vaktrummet gick han och letade efter Rick med en rejäl nyckelknippa han funnit i vaktrummet. Rick låg och sov i sin cell. Frank kollade runt celldörren men kunde inte hitta några larm, så han låste upp dörren, då gick larmet! Rick vaknade av oljudet och Frank slet honom med sig, dom nästan ramlade nerför trappan och sprang ut från kyrkan till närmaste gränd. Frank tog fram en extra pilgrimskåpa

- Ta på den här har vi tur kan den lura dom att vi är pilgrimer

Dimman låg nu tät över staden, om inte Frank hade rekognoserat noggrant föregående dagar hade han eventuellt inte hittat tillbaka till Efraims hus. Massor av bilar med dimljus var ute nu så dom fick försiktigt och snabbt ta sig över dom större gatorna. Till slut var dom framme vid Efraims inhängnade gårdplan. Efraim var uppe och släppte snabbt in dom.

- Så du fick tag på Rick, hej på dig, det var ett ruskigt oväsen du ställt till med Frank!

- Ja dom hade dolda larm på celldörrarna, det hade jag inte räknat med, sa Frank

- Ingen tid att spilla det är bäst ni ger er iväg innan dimman lättar, lycka till!

Dom äntrade jaktskeppet flög ut ur vagnslidret och upp i dimman, under dom vinkade Efraim avsked och stängde vagnslidret. Frank flög ut över en huvudgata och följde den en bit. Jaktskeppet var försedd med siktesutrustning som enkelt såg genom dimman. Frank aktiverade radion och kontaktade Hydra

- Fågel ett anropar Hydra, kom in!

- Hydra här, jag hör dig Fågel ett! Kom Marks korta svar

- Till Hydra fågeln har lämnat redet, uppfattat Hydra?

- Uppfattat Frank

- Klart slut!

- Nu är det faktiskt tid för mig att få reda på vad som händer, bröt Rick in från aktersitsen, jag inser att det är en räddningaktion på gång men vad är den där Hydra och hur fick du reda på var jag var Frank

- Å det är en lång historia, men Hydra är vårt skepp som nu skall plocka upp oss, men det tar ett tag så just nu håller vi oss undan ett tag.

- Jag kände inte igen rösten på den där killen på Hydra, och vad är det för skepp egentligen?

- Tja någon kille vet jag inte om man kan kalla honom, vi kallar honom Mark och han är en Mark X. Dator.

- Mark X! Det var inga dåliga grejor, vad är det för skepp egentligen, och var har du fått tag på det

- Jane och jag hittade ett skeppsvrak från Mekclaws rymdflotta och har byggt Hydra av valda delar från vraket, vi behöver en maskinchef, intresserad?

- Jag måste prata med Cora först, mumlade Rick

- Hon är ombord så du kan snart prata med henne

Just då passerade ett fordon under dem, det stannade och riktade sitt dimljus upp mot jaktskeppet

- Hupps! Uptäckta! dags att röra på sig, sade Frank och drog på full gas, jaktskeppet försvann ut i natten.

Så snart jaktskeppet lämnat staden kom en signal in, den första styrsignalen från Hydra, Frank svängde in på den nya kursen. Jaktskeppet plöjde snett uppåt i atmosfären med full fart. Jaktskeppet var inte ett fullfjädrat rymdskepp men den kunde gå upp i omloppsbana. Vid atmosfärens gräns fick Frank syn på Hydra och satte kurs rakt mot henne

- Fågel ett till Hydra, koppla på automatlandning, meddelade han

- Automatlandning aktiverat, kom Marks korta svar

Frank släppte spakarna och kopplade till automatlandningen, varvid Mark tog över kontrollen och styrde snabbt och säkert in jaktskeppet i Hydras hangar.

- Då är vi hemma då, sa Frank samtidigt som Hydra accelererade iväg från Det Heliga Korset

- Gosse det här var inget dåligt skepp, sa Rick, och förresten Frank, Tack för räddningen!

Rick och Cora återförenades med många tårar, och Josh var lycklig han med

- Med den här vinsten kan jag köpa ett nytt skepp.

- Hur blir det med jobbet Rick, frågade Frank, vi saknar fortfarande en maskinchef på Hydra

- När vi pratade om att skaffa ett eget skepp och egen firma Frank så hade jag aldrig ett sånt här skepp i tankarna, det här är ju långt över förväntningarna, klart att jag är med! Svarade Rick

Oj vad spännande en ny del. Det har ska jag läsa imorgon fm,.I all ro=) Ser verkligen fram imot det.

Hu, vad bra den var! Jag gillar ditt sätt att prata om vilken teknik dom har.

Du måste liksom mig vara "Rymdskepps fantast".

Jag kan ibland ha "orgier" i "hur skulle mitt ha skepp se ut"

Trots att jag är en gammal gubbe!

Har inte läst detta förern nu har varit borta från sajten.

#9: Tack Jan, jo jag gillar rymdskepp och har gjort ritningar på åtskilliga genom åren så jag har givetvis ritningar på både Hydra och Mekclaw skeppet, tidigare spånade jag fritt men dom senaste är baserade på rollspelet Space Operas system, jag har även fyra häften tror jag med rymdskeppsplaner som spelkonstuktörerna gett ut. Har även en del äventyr till spelet och har agerat "Starmaster" dvs speledare för två olika gäng vid ett flertal sessioner, jo ja det var vid ungdomens glada dar, nu är jag också en gubbe och tar det lite lugnare.