Jätte fin!Gillar lyckliga slut!

Började av någon konstig anledning tänka på Lingvallen när jag såg den, och då började jag gråta förstås.

#1 Du är inte ensam över att gråta till filmen.

men Lingvallen, där hänger inte jag med, vad är det?

#2 Det är nog lite omöjligt att göra, det är väldigt personligt Men kan skriva det snart!

#3 Ok då förstår jag. Känn inte att du måste.

#4 Det är så att när jag var 3 år började jag på gymnastik, jsg minns inte någon tid från den tiden jag inte gick på gymnastik. Sedan dess har jag tränat och tränat och tränat. Men sedan 3 år tillbaka har jag kjämpat med en allvarlig knäskada och nu har jag fått ge upp och sluta. Jag har fortfarande inte fattat det, det har varit så naturligt, liksom sova, äta, skolan, träna. Och jag elitsatsade verkligen och det känns så oehört tomt. Har gråtot mig till sömns många nätter.

Lingvallen är ett ställa där jag har varit på gymnastik läger 2 gånger per år sedan jag var 7 år, nu är jag 14. Jag är oehört kännsligt när det gäller det här och har börjat gråta under lektioner om läraren har dagt något som har med detta att göta.

Så nu har jag förklarat, låter kanske lite konstigt men det är en väldigt stor grej för mig.

#5 Nä det är verkligen inte konstigt. Ibland så kan minsta lilla sak göra sig påmind om något som man sörjer.

Blir ledsen att höra att du inte kan fortsätta med din gymnastik. Har visserligen inte haft din skada men jag själv hade mycket problem med knäna när jag var yngre och spelade handboll och problem med knäna är inget kul.

#6 Tack för att du förstår!

Handboll är jätte kul, har gått på det förut. Men med 8 timmars gymnatik i veckan blev det svårt att hinna. (tror jag tränade 8 rimmar när jag slutade på handboll)

Nej knän är verkligen hopplösa, jag översträckte mitt knä allvarligt och skadade sammtidgt den inre minisklen. Och sen började jag träna för tidigt så det fick aldrig läka :S

Ett riktigt fint klipp. Mycket!!

Tyvärr ska man kanske inte säga. Men känner igen så mycket och därav gjorde det oehört ont att se detta. Då min dotter har den så tufft och jobbigt i skolan och en ledning som inte inte ser till problemen. Jag vet hur det är att ha en mycket ensam ledsen dotter..

#8 Tack! :-)

Ja tyvärr så förekommer det mycket väl överallt. Även min son blev drabbad i första klass så jag förstår hur du känner det. Mitt mellanbarn har vart på båda sidor först på den dåliga sidan, alltså mobbaren men det tog vi ur henne så fort vi upptäckte det. Hon blev vän med den utsatte och blev själv sedan utstött och mobbad, så det var en jobbig tid. Men nu har hon det bra igen.

Den äldste som gjort filmen har klarat sig, men det var henne jag var mest orolig för när hon började skolan då hon var så tyst och blyg. Men hon klarade sig.

Själv klarade jag mig hela skoltiden men tyckte att jag var på gränsen nästan, men som vuxen på en arbetsplats hände det …

#9 Opps nu flöt vi iväg i annat ämne,. Men det är så viktigt och något som verkligen berör en. Allra minst om man har det i sin närhet eller själv är drabbad. Men att ha det på sin arbetsplats.. Hu amig. Hoppas det är riktigt bra för dig nu. Ingen människa ska ha det i sin närhet

#10 Ja jag mår bättre nu :-)

#11 Det låter bra. Ingen förtjänar att ha det illa på sin arbetsplats.

#12 Nä verkligen inte.

Jag hade andra privata problem samtidigt så jag bröt ihop totalt och har inte arbetat sedan dess, det har gått 10 år. Men jag mår mycket bättre nu :-)

#13 Det låter bra att du gör.

#14 :-)

Mycket vackert filmklipp, blev lite tårögd själv. Vet precis hur det känns att vara ensam så för mig blev det ganska personligt att se, men det var en väldigt bra redogörelse av hur det känns, det känns äkta. Bra gjort av din dotter :)

#16 :-D