Vi tar vilken last som helst, bara ni kan betala!

Mitt namn är Joe Cargo.

Ja, jag är släkt med redarfamiljen Cargo, fast dom har nog aldrig hört talas om mig, vet inte att jag ens finns. Fattiga kusinen från landet långt bort,
förstår ni.

Hur många gångerhade jag inte upprepat den meningen, ibland funderade jag på att bytta namn, men min mor bad mig låta bli, så det blev inte av. Hon hade ju slitit och släpat hela livet för att jag skulle få en hygglig utbildning. Tyvärr är jag inte något läshuvud, men lyckades ta mig igenom "Rymdfarts Akademin" med en slätstruken "Rymdskepps driftsingenjörs examen" av lägre graden.

Fick jobb hos ett litet rederi som körde med små lasttankers mellan planeterna och dom stor Rymdstationerna. Besättningen bestod av Skeppan, Navigatören och Maskinisten, vilken var jag. Men måste nog säga att det var en bra tid ändå, jag lärde mig en hel del. Dom där ålderdomliga små skeppen behövde underhåll och reparationer hela tiden, så nog var jag sysselsatt nere i maskin rummet.  Reparera och få saker att fungera har jag alltid haft lätt för och tyckt om att hålla på med.

Då vi bara var tre man, så måste jag tjänstgöra på manöverhyttens brygga ibland och lärde mig på att manövrera små Rymdfartyg och skaffade på så sätt ett förarbevis. Navigatören en dam i medelåldern, lärde mig en del andra saker som en ung man bör kunna, men det berättade jag inte för Mamma.

Då kom kriget.

Vi hade precis landat, då skeppet omringades av militärpoliser och ett pressar gäng gick ombord.

Vi fick ställa upp oss på ett led, Skeppan en äldre Humanoid, ratade dom med en gång, Navigatören tog dom en titt på och sedan slapp hon.

Vi behöver inte "gamla kärringar" än. sa Högbåtsmannen som ledde gänget.

Mig tog dom, låstes in i en transport bil och körde till "Rymd flottans" bas.

En äldre Örlogskapten satt bakom ett bord och granskade ömsom mig och ömsom dataskärmen med minna uppgifter.

Hör på här, du har två val, sa han. Antagligen åker du på tjänstgöring som vanlig värnpliktig rymdman eller också skriver du på för underofficers utbildning. Du har ju både examen och praktik! Bättre utbildning, Bättre lön, bättre kläder, bättre logi, bättre jobb.

Jag skrev på.

Han kunde ju lagt till "Farligare jobb".

Utbildades till maskinkorpral i tre månader, tillsammans med flera hundra andra lägre befäl och rymdman från handelsflottan.

Placerades på ett litet landstigningsfartyg som maskinist, var med om flera landstigningar på fientliga planeter. När vi skulle landstiga på en stor asteroid, fick fientligt luftvärnet in flera träffar på oss, vi låg och drev i 5 dygn, innan
vi blev bärgade. Jag fick beröm och en lägsta gradens "Tjänstgöringsmedalj" för att jag lyckades hålla luft och värme igång i vraket.

Kriget krävde mängder av små jakt och attackskepp samt små bombfartyg, blev "tvångs" kommenderad till  "Rymdpilot skolan", hade ju förarbevis och praktik.

Flög sedan fler olika typer av mindre stridsskepp, som "SSF 21 Huggaren",  "AAF 311 Krigshöken" , "FF -1 Pantern" eller "loppan" som smeknamnet var. Flög också bombskeppet  "Baker F322 Banshee" i atmosfären under slutstriderna om Largo 11.

Blev inget "Ess", pilot med fem segrar, men jag skött ner tre fientliga skepp
och gjorde mängder med attackuppdrag.

Men ni vet ju hur det var med flygande  personal under kriget, varje division hade ju en "Mutant" från  Planeten "Pronoma" som "PU" -officer. Dom har ju "gåvan" att kunna läsa folks inre.

Man fick "prata" med honom efter varje uppdrag. "PU" står ju för "Psykologisk  utvärderings Officer", han läste ju av ens mentala hälsa och hur högt stridsvärde man hade kvar. Innan man nåde den tröskeln där man blev farlig för sig själv och andra, blev man kommenderad till lugnare tjänstgöring. Eller fick en vilopaus när man utbildades på något nytt skepp i "Tränings Flottan".

Dom sparade ju skepp och folk på det sättet. Men så fort man var "Hel" inuti så bar det iväg till Stridsflottiljerna igen. På det sättet i vila perioder så
flög jag skepp som bogserbåten "MRT 114 Mulan" och transportskeppet  Badgers "SCF 28".

"28" har jag faktiskt flugit som "MM 28", alltså "mindre
minsvepare" i strids zon och svept rymdminor.

Några djuprymds uppdrag har jag faktiskt haft, men då i maskin på större skepp. Är inte så bra på att navigera i "Warp" drift, saknar ju en del matte
för att klara det.

Jag är en typisk "Space Navy, small craft man", med bra maskinkunskap för små skepp. Lämnade Flottan som Flaggstyrman, när kriget var slut.

Fick jobb i ett litet rederi med små fartyg som utförde många olika uppdrag.

Allt från bulkfrakt till bogseringar och enklare bärgningar, utförde vi.

Jag stor trivdes med mitt nya civila jobb, ingen som skött på en, god mat, och vila mellan uppdragen.

Hade hämtat vårt mindre lastskepp från översyn, en kort tur behövde då ingen besättning. Landade på vår plats i rymdhamnen och såg till min förvåning att alla våra skepp var hemma. Det var mycket ovanligt. Roboten som vaktade skeppen sa att jag skulle inställa mig på kontoret.

När jag kom in där så väntade nästa överraskning, det äldre Humanoid par som ägde rederiet fanns inte på plats.

I deras  kontor satt tre mycket väl kläda personer och en Protokoll Robot.

Vem är du? Sa en kvinna i mycket flotta dyra kläder som satt bakom parets skrivbord.

Sa mitt namn och att jag jobbade för paret som skeppare.

CARGO, sa dom alla tre i mun på varandra och stirrade förvånat  på mig.

Jag drog min mening för 100-tusende gången.

Vem är ni tre och vad gör ni här ? Frågade jag .

En av de två andra personerna presenterade dem.

Jag är Viktoria Thorson-Berger, hon är Madelen Cargo och han är min halvbror Charles. B. Thorson-Berger d.y., vi är kusiner till Madden, sa hon och pekade på kvinnan bakom bordet.

Nu kände jag igen dem, från TV och tidningar, dom var unga arvtagare i Redar klanen Cargo med ingifta familjer.

Den dom kallade "Madden" var en av Universums värsta rika party brudar med mängder av skandaler kring sig. Honom kunde man se i bland på reportage från Stjärnracer tävlingar i amatörklassen av formula SSC-1,  men tror inte han hade vunnit något. Hon som hade presenterat dem tror jag bara att jag sett på foton från  högtidligheter med kändisar.

Madden fyller 30 år om två månader, hon måste klara "Värdighetsprovet" om
hon ska få ta plats i "Cargo Shipping Company"  styrelse. sa mannen och fortsatte samtidigt som han pekade på roboten och sa.

"314" är med för att se att alla regler i provet uppfylls.

Roboten vände sig mot mig och sa med mekanisk röst.

Provet är att driva rymdskepps frakt i minst en månad, med anvisade medel och på egen hand. Gjorde ett uppehåll och sa sedan.

Anvisade medel är skepp och utrustning i detta rederi.

Med egen hand avses även släckt. Ingen annan PERSONAL får användas.

Den yngre kvinnan Viktoria pekade på mig och sa .

Får vi använda honom ?

Roboten tog min hand och kollade finger avtrycket samt tog ett optiskt prov på mitt öga.

Det var tyst i rummet när hans data bank kollade mig.

Han är släckt i rakt nerstigande led till Teorodes Cargo, han är tillåten som
medhjälpare.

Hade hört den här storyn av min mamma så många gånger att jag vill spy, dom fem bröderna som startade Rymdskepps Rederiet och den yngste som lade av och blev fattig lärare bland slumbarn på grund av kärlek till en kvinna med låg social status, min anfader långt bort i tidens begynnelse.

Vilken himla tur, vi har en Rymdskepps Kapten, sa Viktoria.

Stopp, sa jag, har några frågor.

Först vad är paret "Shrimp", dom två äldre Humanoider som ägde detta bolag och var är deras anställda?

"314" svarade.

Ägarna är ut köpta, deras anställda är avskedade med avgångsvederlag på tre månadslöner, sa han. Avsked måste ju ske enligt lagen personligen, så du skulle ha blivit avskedad av mig när du nu kom in här på kontoret. Du är nu formellt uppsagd och har tre månads löner på ditt konto. Men "Prov personen" har faktiskt rätt att använda dig, inte som anställd men som oavlönad släkting.

Stopp ! Sa Viktoria

Du kan räkna med en ordentlig bonus som överskrider allt du kan önska i krediter, om vi lyckas. Vad tror du jag och min bror gör här? Lyckas "Madden" har hon medel att belöna oss. Det gäller en Månad.

Jag gillade inte det här ingreppet i min arbetsgivares företag och behandlingen av min arbetskamrater, men visste att jag absolut inte kunde göra något åt det.

Ok, jag mönstra på skutan, sa jag. Vilket är vårt första uppdrag?

Dom tittade på varandra med förvåning i blicken!

Vi har inget! Var svaret!

Har ni sett i "Uppdragslådan" och i Faxen? Frågade jag.

I "Lådan" låg ett uppdrag, och i faxen förfrågan om ytterligare två.

Nu kör vi, sa jag. Ni har ju inte ens svarat om ni tar jobben som ligger i faxen. Jobbet som ligger i lådan måste vi leverera nu om vi inte ska få böter.

Tog fram overaller och grova skor och sa till dem.

Av med Party kläderna och i dom här, vi måste ha det lilla fraktskeppet lastat och iväg i kväll om vi inte ska få leveransböter.

Om jag inte var pank skulle jag aldrig ta på mig den här lumpen, sa Madden

Inte jag heller, kommenterade Charlie.

Viktoria sa inget utan var redan i kläderna.

Ute i rymdhamnen lyckades jag få låna en truck och hämta de pallar med "Färdig" blandade Drinkar" som skulle i väg till Rymdstationen  "Lamers Rest".

Satte "Gänget" i arbete med att lasta, de fanns ju inga pengar till att
leja "stuvare" med. Vi fick nog inte med dom "provregler" som gällde heller. Den enda som inte klagade högljutt var "Vicky" som dom kallade Viktoria Thorson -Berger.

Vi gick ombord, det visade sig att Charlies kunskaper var ganska grund när det gällde rymdskepp av lasttyp.

Jag har ju bara licens för Klass-1 sportskepp med robotnavigator , sa han.

Men med lite hjälp lyckades han dock lyfta och jag ställde in kurs och maskindata. Han kunde ju så mycket att han kunde ha vakt på bryggan.

Hittade tjejerna  i den lilla mässen.

Fixar ni lite mat till oss ? frågade jag.

Överklassdamerna tittade stort på mig!

Så som vanligt ryckte Vicky upp sig och sa.

Visa oss! sa hon.

Visade var kylen fanns hur man tog ut och tinnade maten, lade upp i matskålar och in i mikrougnen. Det var uppenbar att det var första gången dessa damer lagat mat. Hämtade ner Charlie och ställde in autopiloten och varningsradarn.

Nu äter vi sa jag.

Har aldrig ätit något sådant här ! sa Madden och tittade på de två korvarna och rotsaksgratängen i hennes matskål.

Då blir det första gången nu, sa jag.

Hör på här,vet att ni är från en helt annan Värld, men om ni ska kunna ta er tillbaka dit, så är det nog bäst att ni anpassar er fort till att leva som enkelt folk som får arbeta och göra allt själva, fortsatte jag.

Tror att ni är hungriga, då smakar allt bra. Men i er ålder måste ni ju ha gjort tjänst under kriget, och ätit betydligt sämre mat?

Vicky tittade på mig, och sa.

Det är inget att hemlighålla, vi var "värnpliktsfria mot borgen" allihop, gjorde
inte en timma i det millitära.

Jag trodde inte minna öron, hade hört om detta men aldrig trott på det. Under kriget så slapp man bara om man inte dugde till eller var för gammal. Jo, om man var "Livsviktig" för industrin eller samhället, så viktig kunde ju inte
unga människor ha hunnit att bli?

Alla tre åt av sin mat, ingen tittade på mig, jag var tyst och tänkte på all döda kamrater alla hemska uppdrag och all rädsla, ångest och fruktan jag känt under kriget.

Hur mycket var borgen? frågade jag.

Två miljoner krediter per person, sa Vicky och fortsatte. Den här maten smakar gott.

Madden frågade mig.

Du tycker våra föräldrar gjorde fel som betalad?

Nej, hade jag haft barn och så mycket pengar hade jag nog också betalat, nu när jag vet vad vi gick igenom där ute i Rymden. Svarade jag. Men om alla hade  gjort det så hade vi ju varit slavar eller döda nu.

Vicky bröt in i samtalet.

Lyssna på mig, det finns dom som inte vill att Madden ska klara detta prov, det finns andra personer som vill ha den platsen. Du kommer aldrig att ångra dig om du gör så hon klarar det, Vi tre är totalt utan pengar just nu, Charlie har använt alla sina på racerlopp, Maden har festat upp sina. Sa hon.

Du då! Vad har dina pengar tagit vägen? frågade jag.

Jag har spelat upp dem! sa hon. Men nu är det slut med det.

Vicky var utan tvekan den som var smartast och verkade också beredd till förändring.

Under natten kom vi fram till rymdstationen, checkade  in i en lastningsdocka, lastade ur skeppet för hand, "gänget" var dödströtta. Men jag gav dem ingen ro, tog dem ut på en rundtur i stationen, så dom fick se hur enkla rymdmän och kvinnor levde och arbetade. Dom fick se gemensamma tvättrum och sovdäck med enkla hängkojer, matsalar som var så trånga att man åt i skift.

Madden sa eftertänksamt.

Det finns ju inte ett tillfälle då man är ensam och privat inte ens på toan?

Vi gick ombord på vårt skepp och startade hemfärden. Det var ju natt men vi måste hem och ta nästa uppdrag. Visade hur dom skulle sätta upp hängkojerna i mässen.

Charlie frågade.

Det är ju bara två kojer?

Du och Madden sover först, jag och Vicky tar första vakt, väcker er och ni tar andra vakt, vi era kojer, innan vi kommer i landningsvarv väcker du mig så jag kan hjälpa dig att landa.

Jag tog Vicky med mig till Lastrummet.

Du hittar städverktyg i skrubben där, vi måste ha rent i lastrummet och mässen, du börjar och när Madden kommer upp fortsätter hon. sa jag.

Hon bara nickade, det var nog första gången den kvinnan städade. Men har man inga pengar så får man ta skeden i vacker hand.

Gängets andra frakt, var i tuffaste laget, en sekund tyckte jag nästan synd om dem, men bara en sekund.

Det var en lantbrukare på planeten "New green land" som skulle ha 67 stycken bomullsfår från vår planet till en farm där.

Bomullsfår ser ut som jättestora bomullstussar på fyra ben, men luktar fruktansvärt. Vi använde det andra lastskeppet i vårt Rederis flotta. Ett medelstor mycket gammalt skepp gjort på Alhpa  Centuria, men hade ett stort lastrum som kunde ha olika inredningar. Motorerna var i äldsta laget fungerade men behövde  en hel del handpåläggning under drift. Nu satte vi in avbalkningar för djur som hade ett lastnät i varje bås.

Det började under lastningen. Dessa djur har någon sorts telepatisk förmåga, så när vi fick in första djuret i sitt bås och in i lastnätet, vilket det inte gillade, så visste de 66 övriga vad som väntade.

Det finns bara ett sätt sa mannen som levererade dem,.

En man i varje ben och bär in dem.

Det tog tid, men vi lyckades, efter de första tjugo hade vi tekniken inne.

Det visade sig att jag och Madden var starkast, tog var sitt framben och dom andra två i bakbenen , fåren är tyngst i huvud ändan och lättast i rumpan.

Detta att samarbeta fick gänget på bra humör, det verkade som dom aldrig hade gjort något sådant som att någon vara beroende av vad dom andra gjorde.

Nu är dom på plats, Kritterna! Sa Madden.

Resan tog tre dag ut och tre dagar hem. Utresan ställde krav på gänget.

Lastskeppets Jonmotorn krävde en hel del av min tid, vilket gjorde att Charlie fick ta mycket av Bryggvakten, vilket lämnade de två Societets/party damerna att sköta djuren. När jag visade hur "mockning" går till i "tyngdlöst" rum, såg dom inte glada ut. Men dom tog på sig dom ryggburna damsugarna och började suga  upp dom små "klimparna" som flög runt i lastrummet. Men det
var inget mot när dom skulle utfodra fåren.

Man gör en boll av foder, tvingar upp munnen på djuret och trycker ner bollen, en gång på morgonen , en gång på kvällen mitt på dagen ska dom vattnas. Ner med en slang i magen på dem tryck ner lite vatten med en spruta. Bomulls får kan inte äta och dricka i viktlöst tillstånd utan hjälp.

Hemresan var nog bra för gänget, flickorna fick lite mer vila dom sista dagarna av hemresan, utan att jag behövde säga till hade dom börjat, plocka ner avbalkningarna  och lastnäten, samt städat upp. Tror att det var på denna andra resa som det vände, hörde inget gny eller klagan på hemfärden.
Vicky löste ofta av Charlie på bryggan, så att han kunde komma ner i
maskinrummet och ville lära sig vad jag gjorde. Madden gjorde ofta maten till oss.

Vi landade på eftermiddagen, kollade om vi hade fått något jobb, betalade räkningar. Det var inte många Krediter kvar att leva på. Så gick dagarna.

Vi tar vilken last som helst, bara ni kan betala. Var mottot!

Fortsättning i nästa vecka