Stridsskepps piloten

En  rymdman ur däcksstyrkan tankade den "AAF 311 Krigshöken" jag skulle flyga, han hade Gul tröja på sig sommarkerade att han var tankningspersonal, andra med gröna tröjor, rymdskeppsmekaniker, höll på med skeppet för att göra det klart för stridsuppdraget.

Ett litet tåg med vagnar på mjuka hjul som drogs av en tre hjulig traktor, kom släppande på styrda "smarta" bomber och robotmissiler i 500 kg klassen.

"AAF 311 Krigshöken" var ett attackskepp, tyvärr var det sista fungerande
exemplaret i vår division av tolv från början, som tillsammans med åtta stycken små bombskepp av typ "Baker F322 Banshee" från Marinkåren, som hade utgjort attackstyrkan  på den flygande stridsbasen runt Largo 11, där vi var förlagda.

1.klass elektronikmanPaul Rander som skulle flyga med mig, höll som vanligt på att kolla sin utrustning, det var ett nervöst drag hos Paul att kolla inte en gång utan hela tiden till vi kom i skeppet.

Stabschefen för markoperationer från luften hade hållit en dragning av vårt uppdrag.

Ni kommer att se en slätt med en stor ravin eller sänka, ni tar av och följer den cirka 30 - 40 mil, då kommer ni rätt på passet i det stora bergs massivet. I passet står två enorma stridsvagnar eller "rörliga fort" som "PMSV
VII" borde kallas, dom är som tvåvånings hus på larvband. Våra trupper
kommer inte igenom, stridsvagnarna har något som ligger bakom och ger dom eldunderstöd, men vi har inte lyckats identifiera vad det är. Er uppgift är att slå ut pansaret i passet.

"Höken"är ett extremt Delta vingat skepp som med två stora vertikal monterade Avery  jetdrivna Tryckturbiner i vingarn precis bakom de två Plexiglas huvar "Ögonen" där besättningen sitter en på varje sida av flygkroppen . Turbinerna gjorde att skeppet kunde starta vertikal och ligga stilla eller flyga väldigt långsamt och på mycket låg höjd.
Det som krävs av en stabil vapen plattform.

Satte mig i vänster "ögat" som är pilotens plats i en Krigshök, Paul i det högra.

Började gör start kontrollerna, bränslemängder och att pumparna fungerade. Det genialiska pumpsystemet gör att du får rätt bränslemängd till varje liten raketmotor som sitter längs ut på varje propellerblad i de vertikala  tryck turbinerna och att du kan få bränsle till dom två stora raket motorer som sitter i aktern.  Turbinerna fungerade bäst i atmosfär, men då du kunde ställa turbin motorernas munstycken vertikalt fick du ju lyftkraft även i tom rymd.

Gick igenom styrsystem och autopiloten. Kontrollerade alla motor instrument och funktioner. GPS och övrig navigations utrustning, måldatorn, det ögon styrda automatisk siktet i hjälmen. Gjorde funktions test på alla vapensystem.

Såg och hörde hur Paul på sin sida gick igenom all den elektronisk utrustningen, radio, radar, elektroniska motmedel samt skeppsdatorn och allt annat.

Det sista som jag gjorde innan start var att ställa in "röst styrda kommandon".
Många styr mycket med röststyrda kommandon, jag gillar inte det, kan bli så
fel. Har bara några få, kopplade till stridssituation och med ord som aldrig
använts i normalt tal. Använde "röststyrda" kommandon när jag flög
jaktskepp, bara i flykt situationer, annars hade jag nog inte skjutit ner de
tre fiende skepp jag ändå hade gjort.

Den röda lampan släcktes och en grön tändes framme vid porten, vår start signal. Jag gav lite gas och skeppet gick fram på däcket och ut genom porten.

Ute i rymden ställde jag in kurs, släckte turbinerna och lade kraft på motorerna i aktern, det gäller att spara bränsle man vet inte när man behöver det.

Vi hittade slätten med den stora breda ravinen.

Såg våra egna marktrupper på båda sidor om ravinen, det verkade ha varit hårda strider av döma av vraken av både egna och fiendens fordon. På min högra sida finns en lång smal skärm, ett grönt tecken har tänts. Skärmen visar med olikfärgade tecken vilka system Paul aktiverar. Nu vet jag att Paul har slagit på vår elektroniska markering så att marktruppernas luftvärn ser att det är ett skepp ur egna styrkan. Vi blir inte heller beskjutna.

Jag ser passet.

En hel massa tecken i olika färger tänds på skärmen, han har slagit på ett elektroniskt mot medel som visar en spökbild av vårt skepp 50 m framför och 10 m ovanför oss. Markradarn har han slagit på. Även Missil varnaren är på ifall fienden försöker skjuta mot oss. Vi ska ner på låg höjd, markvarnaren är på. Han har slagit på fler störsystem mot fiendens missiler, infravärme  och radarsystem  samt en dator som analyserar signaler och stör ut dem.

På hans sida tänds nu tecken på samma sätt när jag aktivera olika system för det kommande anfallet.

Sätter Måldatorn på "ON", den börja omedelbar att leta efter dom
inprogrammerade  stridsvagnarna, med hjälp av markradarn och värme sensorerna som jag slår på, även video kameror ger information till måldatorn.

Tänder hjälmsiktet, nu kan jag rikta minna vapen bara genom att titta på målet.

Osäkrar och aktiverar sökarna i robotarna som finns i främre bombrummet i skeppskroppen, sätter på uppvärmning av raketmotorerna i dem också.

Paul, jag ser målorådet, går in för attack, säger jag i intercomradion.

Uppfattat,svara Paul och jag hör hur han rapportera till basen.

Nu har måldatorn hittat stridsvagnarna och aktiverar laser och infrasiktet som ger mig en på hjälmvisiret röd pil i målriktningen, jag för min blick dit och ser dem, pilen förvandlas till en röd mål punkt.

Jagbekräftar till måldatorn målen och låser autopiloten till måldatorn. Som helt styr skeppet nu.

Lucka över främre bombrummet dras in i skeppskroppen fyra 500 kg robotar är färdiga att avfyras.

Intar "Gorillagreppet" lätt framåt lutad, vänster hand vid vänster knä på
vapen kontrollen och höger hand vid höger knä på måldatorns manöver. Slår på röstmanöver och eldberedskap.

Nu kan vi se de två stridsvagnarna, jag ger måldatorn order att robotmissil 1 och 2 ska ta höger vagn, 3 och 4 vänster vagn. Ger eldorder till måldatorn och osäkrar robotarna med vapenkontrollen.

I hjälmen hörs ett tickande ljud i några sekunder sedan blir det en sammanhängande signal, precis när den blir ett enda ljud. Skriker jag "GERENIMO".

Robotmissilerna far iväg, måldatorn ger över kommandot till skepps datorn som slår på full kraft på vertikal turbinerna och akterraketerna.

Skeppet kastas upp flera hundra meter och flyger med hög fart in i passet gör en halvroll drar av gasen igen vi sjunker lika fort som vi steg. Jag tar över
manuellt. Manövern har gjort att flera luftvärns missiler har missat oss, den
programmerade manöver kan aldrig göras så fort och exakt av en pilot som en dator gör den.

Vi träffade båda , ropar Paul, en snabb blick i den bakre videokamerans skärm, visar två otroliga bränder bakom oss.

Då ser jag vad som har gett stridsvagnarna eldunderstöd, två "Mobas" ,svävande  tallriksliknade fästningar i tjockt laminerat plastipansar och bly och keramiskt pansar.

Det finns ingen tid till finlir ställer vapen kontrollen på "Spridning" och
fäller bomberna.

Fick vi någon bombträff ?Frågade jag Paul.

Tveksamt,möjligen att du fick in en bomb på den bakre Mobasen i kanten på den , tycket jag såg ett eldsken, resten var jord och grus kaskader, sa han, och fortsätter skrattande, jag behöver nog bytta kalsonger när vi kommer hem, hade glömt din programmerade undan manöver, har ju inte flugit med dig på ett tag.

Vi sveper ut ur passet. Då förstår jag varför inte spaningsskepp och obemannade drönare inte sett vad som fanns i passet, där står två topp moderna luftvärns batterier.

Jag slår på "undanmanöver" i skeppsdatorn, men dom har haft oss i radar och
infrasikten hela tiden genom passet. En missil från varje batteri stiger mot
oss.

Vi hör hur missilvarnaren går i gång dom har låst fast sig mot oss.

Paul projekterar en elektronisk spökbild av oss bakom vårt skepp, men bara den ena missilen låter sig luras. Den andra håller fast vid oss, ljudet från
missilvarnaren blir högre och högre.

God Gud,detta klara vi aldrig, säger Paul.

När missilen är riktigt nära, slår jag av akterraketerna och reverserar tryckturbinerna och ger fullgas, skeppet dyker flera hundra meter på någon sekund.

Roboten går förbi och ovanför oss, men dess sensorer känner av oss och detonerar den, vi flyger in i ett hav av skrot och delar.

Jag viker undan men någon skrotdel träffar höger sida, jag känner träffen.

Höger turbin visar skakningar, så jag slår fort av dem och trimmar in skeppet på att bara flyga på akterraketerna.

Paul hur är det med dig? Frågar jag.

Jag är träffade i höger ben, praktiskt taget all elektronik utom skeppsdatorn är
utslagen och jag kan se hål i vingen, säger han med matt stämma.

Sedan bryts kontakten, all navigerings utrustning är släckt. jag tar fram den lilla GPS i västen som vi har ifall vi nödlandar och ställer in basen på den, vet att det går men har aldrig gjort det förr.

Får enriktning och flyger i den, efter en otroligt lång tid ser jag stationen, lyckas kravla mig in på landnings däcket och kraschlandar där. Skeppet blir omringat av brand och räddningsmanskap. Öppnar huven och tar mig ut, hör hur dom spränger av huven på Paul sida. Brandmanskap sprutar flytande  kväve i akterraketerna för att kyla av dem.

Går runt skeppet för att se hur Paul mår, men sjukvårdmanskap dra bort mig med våld, men sedan kommer dom med Paul på en bår, han lever men mycket mer är det inte.

Stabschefen och PU-officeren, den vanliga "mutanten" ,förhör mig.

Du säger att det var två "Mobas" som låg bakom stridsvagnarna? Underrättelsetjänsten har rapporterat att dom inte ska ha några kvar dom ska ha blivit utslagna vid landstigningen, säger han. Är du verkligen säker på detta.

Du får väl titta i måldator och i värme /video kamera minnet? säger jag, som ju vet vad jag såg.

Mobas är fästningar eller bunkrar med en antigravitations generator  som gör att dom kan sväva och röra sig, men det är inga skepp utan rena försvars anläggningar dom har cirka tjugo mans besättning och mängder med olika laser och plasmavapen.

Stabschefen är nöjd, men Pu- officeren ville ha ett samtal, "när jag lugnat ner
mig"

Går för att titta till Paul.

Känner inte igen honom, den vanligtvis lite nervöse Paul är totalt lugnt.

Hur är detmed dig frågar jag?

Ok, nu får jag åka hem, säger han.

Ditt ben hur är det med det? Frågar jag.

Oh, jag kommer nog inte att kunna gå med det utan lite konstgjord delar, men jag överlevde ju. säger han och tilläger

Tack för att du tog hem oss och inte kraschlandade och skött ut dig. Då hade det varit slut med mig.

Går till mitt sovlogement där vi var åtta från början, nu är det bara två sängar som brukas, min och signalfurier Doris Bender från Armens Signalkår som tillhör vårt sambands kommando från Armén, resten hade varit flygande personal som är döda eller sårade.

Lägger mig i min säng och tänker på vad som hänt, Bender kommer in.

Armen gick in i passet nu för någon timma sedan, säger hon, dom säger att
stridsvagnarna  är bra skrot och dom såg spår efter två Mobas, men dom har retirerat, man vet inte var dom är, bara några luftvärns förband utan egna fordon var kvar och dom krossades med mindre än en halvtimmas strid.

Du har gjort ett bra jobb tycker Armén, fortsätter hon.

Ja, nu har vi inga skepp kvar så nu är det slut för min del. svarar jag.

Du har gjort slut på fyra besättningar nu, säger hon, det kanske är väl att det är slutflugit för din del, du kanske hade blivit ett "Svart  ESS" annars.

Jag ryser inför tanken, den skepps pilot som har skjutit ner fem fientliga skepp är ett "ESS", men den som har förbrukat i döda och sårade fem besättningar är ett "Svart ESS". Paul var min fjärde besättnings man som gick åt.

En Rymdman sticker in huvudet och säger att PU -officeren vill prata med mig.

"Mutanterna" från planeten Pronoma, hade ju förmågan att kunna läsa av olika rasers psyken, därför var dom ofta förhörsledare och "PU = Psykologisk  utvärderings officerare" . Dom var allmänt hatade, av den flygande personalen, dom avgjorde ju om du var i form för fler stridsuppdrag.

Flaggstyrman Cargo,  innan vi börjar så ska jag säga att jag inte kan läsa dina tankar, utan det är din sinnes stämning och känslor samt mentala hälsotillstånd jag "förstår" säger han.

Dom måste enligt lag säga så, men ibland tror jag att dom kan mer än så. Det är väldigt sällan dom tar fel.

Ja, men nu är det i alla fall slut flugit vi har ju inte mer skepp säger jag, gör inget för att dölja min lättnad.

Du är rädd för att bli ett "svart Ess" säger han och ser på mig.

Inte läsa tankar? Hur viste han vad jag tänkte på?

Du är mer rädd för att bli ett "Svart ESS" än att död själv ? Säger han
skoningslöst.

Ja, det är nog så, vem vill sina kamraters död, säger jag.

Det är ju "SLUMPEN" som avgör, rent statistisk så är ju chansen att man ska mista en ny besättnings man mindre för varje gång det sker en och samma pilot.

Jag kan inte säga annat än att jag måste klassa dig som A-1 , säger han.

Klass A-1 är godkänd för "All flyg tjänst", men vad gör det, det finns inga skepp kvar i divisionen.

Fortsättning och slutet i nästa vecka