En av minamän i stridstross kom fram med en fyrbent  "robottravare", lastad med plastflaskor i våta strumpor. Det var min Sergeant Bettys
"organiserade" extra vatten, urdruckna läskflaskor fyllda med vatten
in stoppade i våta strumpor.  Vattnet i strumporna dunstade och tog värme  från flaska och höll vattnet  svalt, ett urgammalt trick att hålla vatten svalt. Han började dela ut flaskorna till Amazonerna.

En av dem fick av skruvkorken slängde den på marken och hävde i sig vattnet.

Släng inte korkarna, lägg dom tomma flaskorna i säcken, jag kanske kan få tag på rent vatten och fylla dom igen, förmanade han strängt Amazonerna.

Dom sa inget, utan lydde honom. Att han vågade, en tross soldat tillhör ju inte eliten precis. I går hade dom slagit ihjäl honom om han hade talat så till dem.

Granatkastar gruppen började skjuta så fort dom kunde häva i väg granaterna.

Dom hade säkert tio stycken i luften, innan den första slog ner på taken. Maskingevären satte igång sin spärreld, Amazonerna rusade ner för gatan och in i husen, mina skyttegrupper följde dem.

Knappt en minut efter åt, fick jag på radion från min pluton sergeant.

"Målet taget, inga förluster, inga Fi överlevde."

När vi kom i kapp honom stod han utanför husen och skakade på huvudet.

Kapten, vi skött inte ett skott! Amazonerna gick in som en ORKAN med sina stora knivar, dom som överlevde granaterna eller var i undervåningen var döda innan dom fattade vad som hänt. Dom är inte mänskliga, Amazonerna.

Vi mötte inget mer motstånd på flera km, men det låg döda pansarinfanterister och sönderskjutna fordon, vi hörde stridsljud på båda sidorna, det var tydligt att pansargänget var hårt ansatt.

När vi kom fram till början av parken, såg vi skador på mark och hus att pansargänget hade gått framhär.

Men ändå var det fullt med Bramin soldater och Trhax som grävde skyttevärn i gräsmattan och fällde träd.  Bortom parken såg jag hur ett Thrax kompani formerade sig till att rycka fram i samma riktning som vi.

Nu förstod jag hur det hängde ihop.

Major, Dom har haft försvarsställningar i ringar inuti staden, men nu har dom insett att det bara är ett anfall i en riktning, för dom in trupp i ryggen och sidorna på pansaret. Oss har dom inte uppmärksammat än.

Hon tittade på mej och sa.

Vi måste fram till pansaret och vårt mål, men hur i helvet ska det gå till?

Jag sänder en pluton åt var sida, medan den tunga plutonen får hålla ner Braminer och Thrax, när anfallet går igång från sidorna, går ni och resterna av vad som finns av mitt kompani fram och försöker komma igenom.

Vi tog dem med överraskning  dom hann aldrig organisera ett motstånd mot anfall från sidorna. Vi kom igenom, cirka femhundra meter längre fram träffade vi på Pansaret och Överste Willkingsson.

Där är ert Mål, sa han och pekade på en Stor Bronsport mellan två mycket ålderdomliga stentorn. Ingången till Braminens Palats.

Halva trossen blev sönderskjuten utanför stan, jag har förlorat mer folk än jag vill veta,  inte många fordon är kvar. Hur ska vi komma ut? Fortsatte han.

Bramiren först, sa Bill som hade förenat sig med oss.

En lätt, sak sa Amazon Majoren. Gav några order.

En grupp på cirka tio av Amazonerna gick fram till muren, tog fram linor och hakar som dom skött upp över muren med handburna raketer och började klättra upp.

Då dök det upp ålderdomligt klädda soldater i tornen, men dom bar korta moderna laservapen i sina händer och mejade ner Amazonerna. Inte en enda av de tio överlevde.

Majoren rasade.

Hur gör vi nu, skrek hon.

Jag tittade över resterna av mitt kompani. Stabsgruppen och några tross soldater, av skytteplutonerna hade jag knappt en halv kvar, den tunga plutonen hade förlorat maskingevärs gruppen och granatkastarna, dom var ju sist att lämna sina ställningar när vi gick över parken, där fanns bara robotgruppen kvar.

Major, ha en grupp klar att gå in, vi slår in porten, sa jag.

Gav robot gruppen order.

Mål Bronsporten , Fyra robotar, pansar-spräng, samtidigt eld öppnande, Verkställ. sa jag.

Soldaterna intog sina eldställningar, gruppchefen gav Eldorder.

Porten försvann i en våldsam explosion och föll inåt, i fallet drog den halva tornen med sig ner i marken.

Amazonerna stormade in i Palatset. Bill och Mary följde dem.

Fann dem i ett stort rum som nog var tronsalen, Majoren var upprörd.

Kvinnor i färglada ålderdomlig kläder stod i en lite grupp på golvet, vettskrämda tät i hoptryckta.

Han hann i väg! Han är inte här, skrek hon.

Jodå, sa Mary och gick fram till gruppen.

Den slöt sig tätt ihop, men med en hoppfällbar el- stålfjäder batong i handen, skingrade hon dem och drog fram en äldre tunn lite kvinna, som hon slet slöjan och huvudduken av.

En äldre skallig gubbe stod framför oss, Bramiren.

När Bill och Mary förde Brahmiren och hans två närmsta hovdamer, in i den svarta Larven kom Pansar Översten.

Jag får ingen kontakt med Generalen, sa han förvånat.

Jag gav min signalist order att försöka, men han skakade på huvudet, hade ingen kontakt.

Mary gick in i larven, en lucka på taket öppnades och en paraboll kom fram, en generator för högfrekvens hördes.

Hon kom ut och såg bister ut.

Generalen har siktat ett skepp som han trodde var ett Thrax krigsskepp och gått in i Hyperrymden, han kan återkomma om tidigast två dagar.

Översten och Majoren stirrade på henne.

Då är vi döda, sa Översten och återvände till sina trupper.

Då kom resten av Brahmirens hovdamer ut och började högljutt  skrika efter honom.

Det blev för mycket för en av Amazonerna , hon tog tag i  den närmaste kvinnan och skar halsen av henne.

Min trosssoldat som givit Amazonerna vatten, gick fram till Amazonen. Trossoldaten  var en småväxt ung man. Nästan bara en äldre pojke.

Det är väl onödigt, hon kanske visste hur vi ska få tag på vatten och mat, sa han. Nu är dom ju rädda för oss.

Amazonen tittade på honom med tom blick och gick där ifrån.

Vi intog försvarsställningar runt pansarlarven. Mina soldater tog fram sina små fältkök och började värma upp nödprovianten. Utan att någon gav order började dom dela sin mat med Amazonerna. Jag var stolt över mina soldater.

Jag och Betty delade med Bill och Mary. Då sa Bill.

Jag skulle ha stannat i transportflottan och flugit C96, det var tråkigt , men inte så här farligt. I morgon är vi döda.

C96 är ett allmänt transportskepp som alla folkslag har köpt, en dator utför alla manövrar och piloten ger order till den på en skärm genom att peka.

Då slog tanken mig. Jag tog fram min dator, slog upp 3-D kartan som jag hade fått av stabsofficeren.

Kallade på Översten och Majoren, dom kom omedelbart.

Rymdhamnen ligger inte två km här ifrån, med största säkerhet finns där ett C96 skepp, har aldrig sett en hamn utan flera sådana skepp. Om vi slänger alla utrustning och vapen så kan vi nog klämma in oss i ett sådant skepp, Bill kan ju flyga ut det.

Dom tittade på mig som om jag var galen.

En chans att överleva, sa Mary

Vi slår oss ut till rymdhamnen i natt, sa Översten.

Det gick lättare än vi trott, fienden hade aldrig räknat med att vi skulle slå oss ut i den riktningen, när vi väl hade tagit oss ur omringningen, var det inget
motstånd mellan oss och rymdhamnen.

Vi hittade ett skepp, inte en ända extra pryl tilläts. Runtom rymdskeppet låg vapen, utrustning, kroppspansar, fordon och en stor svart larv med "UST" -
emblem.

När vi kom hem, blev det stor uppståndelse, men facit blev ett annat än vad jag hade väntat. Generalen fick en stjärna till och "Planet Rådets Heders
Medalj" blev utnämnd till "Inspektör i Kamerala byrån".

Majoren blev Överste och Lärare på Amazonernas Bas "Fort Diana ", fick samma fina medalj.

Pansar Överste Willkingsson blev utnämnd till Generalmajor och chef över en Pansarbrigad, även han erhöll den finaste medalj en officer kan få, "Planet
Rådets Heders Medalj".

Bill och Mary, nämndes aldrig, dom fanns ju inte?

När jag stod inför "Uppdrags kommissionen" som utvärderade vårt uppdrag, vred Ordförande General olustigt på sig och utan att tittade mig i ögonen  sa han.

Ni får väldigt mycket beröm av Överste Willkingsson. Även Amazon Kårens rapport  ger er högsta betyg. "UST" har gett er ett hedersomnämnande .

Men, Jo, det är ju så här i reglerna att man måste var Officer för att få "Rådets Medalj" och Kapten är ju "slagfältsbefordrad", ni har ju inte gått kadettskola.

Ni får i stället där för den högsta utmärkelse som armen har "För Tapperhet i
fält", fast ni får den med tre Rosetter, det är ju ytterst ovanligt.
Armens chef har också beslutat att ni ska få en stjärna till på er tidigare "Förtjänstmedalj"
.

Ja, jo, så har vi det här med befordran, reglerna är ju väldigt otydlig, ni har ju hoppat två grader, en gång, ja, jo, det är nog så, alltså, ni får nog vänta ett tag på ytterligare befordran.  Men ni får inte ta det som ett tecken på att vi är missnöjda med er. Tvärtom ni har gjort bra ifrån er.

Jag gjorde honnör, vände på klacken och gick ut. En gång "slumbarn" alltid "slumbarn".

Utanför stod Mary och en äldre gråhårig man.

Jag vill att du ska träffa min chef, sa Mary.

Kan vi gå och ta en kopp kaffe, vi tror att du behöver lite förklaringar.

Jo, det här uppdraget är ju en katastrof, men det kan och vill man inte erkänna. sa den äldre mannen.

Braminen blev ju ersatt med sin systerson, i samma ögonblick som skeppet lyfte och Braminerna är nu öppet allierade med Thrax, precis det som skulle undvikas, fortsatte han.

Men Generalen fick ju befordran, fint jobb och medalj? Undrade jag.

Fint jobb! Han blev "Inspektör av armens blankettförråd" han får aldrig mer föra befäl, sa mannen.

Amazon kårens ledning är mycket missnöjd med kårens insatts och i knipa om hur dom har uppträtt.
Majoren blir ansvarig för den "Fysisk träningen av rekryter" på "Fort Diana", inga mer uppdrag där, sa Mary och fortsatte. Alla Medaljer och deras befordran är rekvisita  för att dölja ett misslyckande. Utom för Pansar Översten, men han skötte ju sig bra.

Jag satt tyst och tittade på dem.

Nu frågar du dig varför fick du ingen befordran och "Rådets medalj"? Sa mannen och tittade nog på mig.

Om du hade fått det, så skulle ju någon fråga varför du fick det? Amazonkåren hade fått stå där med sitt misslyckande, dom kan ju inte erkänna att utan din medverkan hade dom inte ens kommit fram till palatset. Chefen för "Ranger kåren" har levt rövare och fått stöd av "Inspektören för Infanteriet" och
frågat varför deras befäl och folk ska offras för Amzonerna. Därför fick du
"För tapperhet i Fält". Att du inte blev befordrad är ju också för att
inte någon ska få för sig att det inte var Majoren som ledde ert uppdrag. Men
vad man har för lönegrad syns ju inte, från och med nästa vecka kommer du att få Majors lön. Du kommer också att få ett bra jobb, du kommer att kommenderas till "Infanteriets Skjut- och Stridsskola" för att lära ute hur man
uppträder i strid. Tänk att få återvända dit för att lära dom så kallade "riktiga" officerarna.

Mary lade till.

Det är ju ingen dålig medalj du fått! Armens högsta och med tre roseter! Jag tror du har en karriär i armen fram för dig.

När jag lämnade dem var jag på betydligt bättre humör. Tänkte be Stabsfurier Doris  Bender i "Signalkåren" om en dejt, skulle föreslå att vi skull gå på stadens flottaste och dyraste restaurang, det hade jag råd med nu. Två "slumungar", tänk vad det skulle reta noblessen och alla "riktiga" officerare som måste göra honnör för "Tapperhet i fält "medaljen  oavsett rang.

SLUT