Vi överlevde ju i alla fall!

Jag satt på en billig krog vars gäster var mekaniker och lägre tekniker på varven och verkstäderna runt rymdhamnen. Maten som låg i matskålen av plast gick att äta och innehöll nog dom kalorier och närings ämnen som det stod på Skylten utanför, men inte såg den god ut. Krogens kök serverade två rätter som kunde sägas ha anknytning till jorden, en kryddkorv med stuvad rotfrukt som liknade potatis och så den rätt som alla rymdfarande folk och släkten hade, "boll" ett slags stekta köttbullar. Hade ätit det så ofta så korv hade det blivit.

Kände att någon tittade på mig och vände mig om. Hon stod i dörren, hade fixerat mig med blicken, näsborrarna hade hon dragit ihop för att avskärma andra lukter utom min, kände att hon riktigt läste av mig. "Hundfolket", kallade vi jordmän den rasen, små och slanka, tvåbenta, mycket smarta, gjorda av samma kol, vatten och aminosyror som oss, men helt utan fantasi, ganska känslokalla. Dom hade spetsiga ansikten hundöron, lukt och hörsel och andra sinne som överträffade våra hundrafalt. Jag slappnade av i kroppen och försökte tänka fridfullt för att ge henne signal att jag inte var fientligt inställd. Hon läste av signalen och gick fram till mitt bord och satte sig på stolen mitt i mot mig.

Hon var riktigt vacker, inte så ung som kroppen antydde. Hade en ljusgul kort tät vacker päls på nacke och huvud.

-Är du jordmannen Erik Wood, honom som dom kallar "Trollkarln", frågade hon?

-Jag heter så, men det var längesedan någon kallade mig Trollkarln, sa jag.

-Vad livnär du dig på, frågade hon.

Har en liten verkstad där jag lagar olika slags fordon, svarade jag, det var alltid bäst att spela med på deras villkor när man hade att göra med hundfolket, deras brist på fantasi och känslor gjorde att det lätt blev missförstånd i annat fall.

-Jag vill att du bygger en farkost åt mig, en "Gräshoppa" sa hon.

-Nej, jag har inte byggt sådana på femton år, inte sedan dom förbjöd racerloppen på asteroiderna. svarade jag

-Planetrådet kommer att häva det förbudet inom kort, sa hon snabbt.

-Titta på min fot, sa jag och visade fram min konstgjorda fot, det är vad gräshopporna har kostat mig. Nej det är ett avslutat kapitel för mig, du får hitta någon annan.

-5 000krediter och alla utlägg betalda, samt 15 000 krediter extra om du följer med som färdmekaniker. Du får knappt ihop till något att lägga i matskålen på din verkstad, sa hon, drog in min doft i näsborrarna och lade öronen framåt och såg på mig. Inte en ryckning eller annan reaktion av mig undgick henne.

-Nej jag vill inte, gå din väg, jag vet ju inte ens ditt namn eller vem du är? Du kanske är polisspion och ska kolla att jag inte bygger "gräshoppor" till illegala lopp?

-Li Boo av Ritas stam. svarade hon med en gång.

För femton år sedan hade ett Planetråd förbjudet racerloppen med gräshoper, då dödsolyckorna blev för många och spelsyndikaten dominerades av gangsters. Folk fick för sig att loppen var uppgjorda. Jag hade byggt många fina snabba "Gräshoppor" varit med som mekaniker på flera lopp. Men alldeles innan det blev förbjudet så råkade jag ut för en svår olycka i ett lopp och miste min fot och underben. Allt jag hade tjänat gick åt till läkarkostnader och vård. Hade dragit mig fram sedan dess på att göra och reparera olika terrängfordon till mineralletare på de små planeterna och asteroiderna.

Hon hade varit en av de bästa förarna på den tiden, en riktigt ung stjärna som hade vunnit många lopp. Men jag hade aldrig träffat henne. Tydligen hade hon hållit sig i god form, för hon verkade vara stark och muskulös. Måste ju var i 40 års åldern!

-Vad ska du ha för att göra en? Envisades hon.

-Nej, jag gör ingen, det är olagligt att köra "terränglopp i låg gravitations miljö", sa jag, ville inte ha något bråk med myndigheterna.

Hon tittade på mig och sa, -Vi ses, samtidigt som hon gick där ifrån.

Jag var i min verkstad och höll på med en billig äldre "Larv" som skulle vara till en mineralletare, då hon dök upp igen med sig hade hon en lite sliskig typ med en portfölj.

-Har du hör nyheterna idag ? Sa hon direkt, inget goddag eller små prat om vädret.

-Ja, det har jag, nu vet jag att Planetrådet har godkänt "Asteroidlopp" igen.

-Har du ändrat dig? Frågade hon.

Men innan jag han svara, sa typen hon hade med sig, han var av en ras jag aldrig sett.

-Första loppet kommer att gå inom ett solvar på Cosmos 87, jag är representant för " All Star Meatbol AB" det är vi som är sponsor och ska ha våra färger på "Gräshoppan".

-Cosmos 87! Det var en utmaning, jag tänkte efter innan jag svarade.

-Ok, jag gör en till er, kan tänka mig att vara färdmekaniker också men , jag har ett villkor till ! Jag vill att vi kommer överens om färdvägen , och hur vi ska ta hindren jag vill nämligen bygga den på ett vist sätt.

Li Boo tittade på mig med uppenbar förvåning och sa sedan.

-OK, inga problem, det under lättar bara det hela, vet att du har kört där förr.

-Jag heter Ur OOR, sa den sliskiga typen, vill ha kvitton på allt du köper till bygget. Den ska vara klar om fjorton dagar, om den inte är det så får du inte en kredit. Li Boo ska godkänna den också. Han vände på klacken och gick.

Li Boo och jag satte oss att gå igenom hur "gräshopparen" skulle vara konstruerad. Nu var det bra att hon var en "hundmänniska", inga utvikningar allt klart och rakt.

-Jag förlorade min fot och min förare på just Comos 87, har tänkt i femton år vad som gick fel, och hur jag skulle ha byggt för att vi skulle ha klarat oss, förklarade jag för henne.

-Det är därför du vill påverka körvägen! utbrast hon och fortsatte, vad har du kommit fram till?

-Vi ska köra upp ur Djävulskratern på sandsidan, sa jag.

Hon sa inte "Det är omöjligt, eller det klara vi aldrig" hon var ju en hundmänniska, bara logik och ingen fantasi.

-Hur ska vi göra det? Sanden är så lös att benen sjunker ner, motorns jet munstycke fylls med sand, när du tänder för en stöt, exploderar allt ihop det var ju så du blev av med foten och din förare.! sa hon bara.

-"Kamelfötter" sa jag.

-Vad är det,vad är en kamel och hur ser fötterna ut? Hon tittade på med stora ögon och näsborrarna utvikta , öron fram åt. Hon ville inte missa något.

Jag gick till en låda i ett hörn och tog fram , vad jag hade konstruerat för många år sedan.

-Så här fungera ett djur på jorden som heter Kamel, sa jag. Den går i mjuk sand, när den sätter ner sin fot så går de två tårna isär och de stora mjuka dynorna under plattas ut och den fördelar tyngden på en stor yta. Jag har gjort en i pansarstål och dynor av kevlar gummi. "Gräshoper" enligt klass Formula 6 får ha ben med "skor" med funktion bara den är mekanisk och utan styrning. Det är ju för att skydda själva benet, den regeln finns.

Visade genom att tryck ner modellen mot bordet, de två stål stängerna som var "tår" gick isär och de mjuka gummidynorna flöt ut och fyllde mellan
rummet.

Hon fattade med en gång och sa. När vi landar och det är fast och stenig mark håller ju foten i hop och är liten, klorna längs ut på tårna tar ju i marken. Hade det varit stora skivor hade ju hela farkosten alltid kommit snett eller vält på ojämn mark.

-Men varför har du gummi bussningar och fjädrar längs upp på benen?
-Oh, jag vet , fortsatte hon. Du vill att vi ska ta vägen genom "Stenblocks galleriet", där är nästa omöjligt att få ner alla fyra benen, utan ett hamnar alltid på en stor sten och välter "Gräshopparen" nu viker ju benen sig undan!

-Vad tror du,sa jag?

-Det förkortar vägen med nästan 25 %, sa hon, bra konstruktion så gör vi.

-Vi lär inte få tillfälle att prov köra, sa jag.

-När får man det, vi har en god chans att vinna, bara grejorna håller, men så är det ju alltid, sa hon.

Jag slutförde arbetet på "larven", och körde ut den på gården, meddelade ägaren att den kunde hämtas.

Nästa dag köpte jag upp allt som behövdes för bygget och satte igång redan på kvällen att bygga. Li Boo och Ur OOR kom för bi sent på kvällen, tittade vad jag gjorde men anmärkte inte på något utan verkade nöjda.

-Vi håller tyst om förbättringarna, sa Ur OOR, i vår reklam visar vi en med vanliga ben, du får färg i morgon, den ska vara målad i brunt, grönt och vit i den ordningen, våra bolagsfärger.

-Brunt, grönt och vit, dom färgerna retade inte en enda ras i universum, men om man sålde köttbullar till alla raser, så gällde det att inte reta någon.

En "Gräshoppa" är enkel maskin, en ram med fyra ben en platta med två säten i mitten av ramen. Under plattan sitter det en pulsjet motor , du vinklar jet munstycket i en viss riktning, skjuter av en puls, farkosten åker i väg i den riktning du valt, för att när kraften i pulsen dör ut sjunka ner mot marken igen. Du tar dig fram genom att hoppa i den riktning du valt genom att vinkla munstycket. Motorn drivs av gas som finns i två stora behållare framför och bakom sätena. Du har batterier och ett bagage rack . Framför sätena har du en konsol med en joystick ett gasreglage och en avfyrningsknapp. Enda instrument som finns är en bränslemätare och en GPS. Du har två kraftig störtbågar över sätena med starka strålkastare på. Inga automatisk styrsystem eller datorer som gör beräkningar och inga sensorer som känner avstånd. Allt ska hänga på en duktig besättning. Du sitter i en lätt rymddräkt fastsänd på sätet. Ingen kaross är tillåten, det är som att "hoppa" fram i en stor järnsäng. Det tycks var en enkel maskin att bygga, men den måste vara så välbalanserad så att när pulsen tar slut den alltid sjunker med benen ner åt . Det är inte lätt att bygga en som fungerar bra.

-Dom kallade mig "Trollkarln" för mina "Gräshoppor" var så bra, men jag var aldrig någon bra förare, men var med om många lopp i mekanikersätet. Under ett lopp så behövdes det alltid fixas något, eller hjälpa föraren.

Hade väntat så länge på att få bygga just denna "Gräshoppan" och gått igenom i
tanken hur jag skulle göra så många gånger, att arbetet gick lätt. Hade den färdig i god tid.

När Li Boo skulle godkänna den klättrade hon upp i förarsätet, upptäckte att det fanns ett håll i sitsen. Hon tittade på mig och sa.

-Det är inte många människor som tänker på att vi har svans! sa hon samtidigt som hon viftade med sin lilla krull svans.

En lätt rymddräkt för en hundmänniska har en lite rund utbuktning bak för att stoppa in svansen i om man inte tänker på det så blir det ganska obekvämt att sitta på en plan yta.

-Jag har byggt fordon för många olika släkten, det jag gör mest nu förtiden är ju att bygga om begagnade fordon så dom passar sina nya ägare. Sa jag till henne, men hon svarade inte.

Hon hade med sig våra rymddräkter, dom var vita med gröna ärmar och axlar, bootsen var ljusbruna och underhållsvästen var grön. Med stora bokstäver stod det "A.S.M.A.B" på dem. Dom var tunna och mjuka, så man kunde röra sig lätt i dem, inte mycket skydd. Men man fick värme och luft så man överlevde. Dräkterna var precis sådan som vi behövde, dom var inte billiga. Undersökt noga västarna, dom var riktigt bra, all funktion var på framsidan, värmesystemet var kemiskt med få rörliga detaljer. För andnings luften fanns en återvinningsanordning och en syrgastub för att ersätta förbrukat syre. Radion och dräktdatorn fick elkraft av två värme celler som låg mot kroppen, man slapp ett tungt batteri. Det fanns ett litet defroster system som höll hjälmen fri från imma, det drevs också av värmecellerna. Hjälmarna var gjord av pansarplexiglass, genomskinliga runt om, det var för att Tv publiken alltid skulle se vem det var som var i dräkten. På utsidan i nederkanten fanns en rad ljusdioder som gick att tänd eller släcka så
man fick belysning att se om det var mörkt. Köttbulle bolaget hade inte sparat på slantarna det var ordentliga dräkter.

Satte mig att läsa allt som fanns att läsa om Cosmos 87, medan hon gick igenom "Gräshoppan", hade gjort det många gånger, trodde att jag kunde det utantill, men ändå. När jag läste, slog det mig, Det fanns en tun atmosfär på Cosmos 87 kväve och Koldioxid. Varför hade jag inte tänkt på det för?

Gick ut till BOO LI som var klar med inspektionen och hade fortsatt med att inspektera min lunchbox, hon hade snatta allt pålägg av skinka och korv och höll på att lägga tillbaka brödskivorna när jag kom.

-Gott, sa hon. Men såg lite skamsen ut.

-Nu vet jag hur vi ska ta oss ner fort i Djävulskratern. Det finns en tun atmosfär på Cosmos 87, vi ska ha stora fallskärmar och hoppa ut där kraterväggen är som brantast.

-Det är minst tretusen meter ner till botten, sa hon, kan du göra sådana skärmar, för det går åt för mycket gas om vi ska bromsa fallhastigheten med motorn? Men vad säger reglerna, får man ha sådan?

-Om dom har Formula 6 reglerna så får vi ha bromsskärma som inte går att styra men får ha 1/17 meter i glidtal, vi hade ju det på en måne som kallades "Himalaya" det var bara stora åsar och djupa raviner, man tog jätte hopp och gled ner i ravinerna.

-Ja, du har ju några dagar till på dig innan den ska vara klar, sa hon. Inget extra beröm där.

FORTSÄTTNING I NÄSTA VECKA