En avstickare som kommer att fylla en fuktion senare i historien.

Inte långt från AMPEX låg en mindre gård. Maggie som skötte gården var uppe sedan många timmar tillbaka. Fälten var plogade och nu skulle harven fram. Den gamla traktorn gnisslade i protest när hon körde ut den ur garaget. Maggie hade inte råd att köpa en ny, och med de regler som de var tvungna att följa så skulle det ta ett bra tag till innan hon fick ihop tillräckligt med pengar. Hon hade i alla fall haft råd att byta ut motorn på den så att den klarade kraven på att vara miljövänlig. Alla var tvungna att hjälpa till med miljön på olika sätt. Därför hade det blivit lag på att alla bönder skulle odla en speciell sort av sockerrör. 25 % av marken skulle det odlas sockerrör på för att förse världen med etanol. Det var väl ok att odla sockerrör, men de fick väldigt dåligt betalt för skörden. Byråkraterna hade definitivt inte bott på en bondgård.

Maggie spände fast harven till traktorn och begav sig iväg till en av åkrarna längst bort. Där skulle hon snart börja odla årets skörd av sockerrör. Metodiskt åkte hon fram och tillbaka över fältet för att på de stora jordkokorna att smulas sönder. Efter att halva fältet harvats tog hon rast. I rycksäcken hade hon en termos med kaffe och några smörgåsar. Brödet var grovt med saftigt och smakade extra bra då hon själv odlat både vetet och rågen som hon bakat det utav.

Maggie satt på traktorn och tittade ut över landskapet. Hon kunde se långt åt alla håll. Fältet låg långt ifrån hennes gård och härifrån kunde hon se ända bort till den gamla övergivna gården. Fast så övergiven var den nog inte. Hon hade sett att det var folk där ibland och det stod alltid någon bil på gårdsplanen. Strax söder om den gamla gården fanns en vindfarm. Det var säkert 50 vindkraftverk uppställda på gårdens marker. Hon antog att folket hos sett på gården jobbade med vindkraftverken. I bostadshuset fanns säkert ett kontrollrum till alla vindkraftsverken. Vad hon inte visste var att flera av vindkraftsverken bara var attrapper. De var egentligen masterna som sände ut olika kraftfält och signaler till bland annat satelliter uppe i rymden. Än mindre visste hon om att det var där som huvudkontrollen av AMPEX sköttes.

Maggie såg en gammal bil köra in med full fart på gårdsplanen. Ett man rusade ut ur bilen och in i huset. Strax efter klev en man till ut ur bilen.

"Väldans vad de hade bråttom. Det har väl hänt något. Spelar roll. Jag har mina fält som måste harvas".

Hon svalde det sista av kaffet och startade motorn igen. Motvilligt brummade den igång och hon fortsatte. Enformigt åkte hon fram och tillbaka tills hela fältet var harvat. Nöjd med resultatet styrde hon iväg mot vägen och hemåt igen. Harven släppte av några jordklumpar på vägen som vanligt.

Väl hemma igen möttes hon av några ungdomar. De kom varje dag några timmar och hjälpte till på gården. Det var ungdom som kommit lite på kant med tillvaron och som behövde få sysselsätta sig med något nyttigt. Det var en del av ett projekt som hon deltog i. Hon fick hjälp på gården och de fick utbildning och fick känna sig nyttiga.

"Hej hej!" ropade Maggie.

"Hej Maggie!" En av ungdomarna sprang fram till henne och såg helt lyrisk ut. Det var en ung kille, ungefär 15 år gammal som kallades för O-T. Vad han egentligen hette hade hon ingen aning om för han vägrade bestämt att tala om det.

"Moe ska kalva när som helst" sa han. "Åh snälla kan jag få stanna och vara med?"

"För mig går det bra. Har du frågat din mentor?"

"Inte än. Ville fråga dig först. Så då får jag? Jag ska genast prata med honom!" och O-T försvann så fort benen kunde bära honom bort till hönshuset. Maggie såg hur han vilt skestikulerade för att övertala sin mentor. Sedan kom både O-T och hans mentor tillbaka till Maggie.

"Är du säker på att det går bra att han stannar tills i morgon?" frågade Peter.

"Oja. Det är alltid trevligt med sällskap vid kalvning. Dessutom är Moe en gammal kossa som gjort det förut så hon är lugn. Vi bäddar åt oss i ladugården. Inte för att jag tror att O-T lär sova något, eller hur?"

O-T var bara så upprymd av att han skulle få stanna att han inte hörde ett ord av vad hon sa. Han stod och tvinnade sina händer nervöst och när allting var avgjort att han skulle få stanna tjöt ha av glädje. Tänk vad lite det behövdes egentligen för att dessa ungdomar skulle komma ur sitt elände och bli nya människor. Maggie blev alldeles varm inombords.

Dags att fortsätta med dagens sysslor. De tog aldrig slut. Korna skulle mjölkas och sedan matas. Båsen skulle mockas också. Ett riktigt skitgöra. Något som ungdomarna egentligen skulle göra men Maggie tyckte det var viktigare att de fick göra annat ibland också. Mata hönsen till exempel. Ett par av ungdomarna tyckte det var roligast med hönsen och gjorde gärna allting som hade med hönsen att göra. Matning, fylla på vatten, skrubba skålar, byta strö och mocka. Matningen tyckte de nog bäst om, där de just nu satt direkt på marken och bjöd hönsen mat direkt ur händerna. Det var höns överallt omkring dem. De till och med klättrade på dem för att komma åt maten.

"AJ! Det där var mitt öra!" sen hörde man bara en massa skratt från hönshuset.

"Glöm inte äggen!" ropade Maggie. "Vi ska göra pannkaka!"

"Får vi mjölka korna?" Två storögda tonårstjejer stod med bedjande ögon och tittade på Maggie. Maggie blev full i garv. Skrattade och lade en arm om varje tjej och drog med dem bort till ladugården. "Självklart! Kom så ska vi plocka fram grejorna". Maggie satte tjejerna i arbete, som gladeligen satte igång att tvätta av alla sugkopparna med sprit och göra i ordning torktrasor med mera. När de var klara så bars alla saker ut till korna som ivrigt stod och väntade på att få bli mjölkade. Maggie visade hur man satte igång mjölkmaskinen och passade in sugkopparna på juvret. Kon fick hö att mumsa på undertiden. Maggie tog en raka och började göra rent i kornas bås. Skiten ut och ny halm in. Kornas bajs knuffade hon ner i ett hål längre bort i ladugården. Där föll det rakt ner i en maskin som effektivt pressade, torkade och malde bajset till pulver. Pulvret blandades senare ihop med liten mängs vatten till pellets som blev till gödning ute på åkrarna. Ett eget litet kretslopp. För på åkrarna så odlade Maggie allt foder som korna behövde. Och gödsel gjort på kornas bajs gjorde att grödorna växte bättre. En del packades ner i säckar och såldes till andra gårdar. Naturligt gödsel var det bästa man kunde använda tyckte Maggie.

Maggie stod vid spisen. Flera stekpannor stod varma och pannkakor gräddades i massor. Egen jordgubbssylt från förra året serverades till pannkakorna tillsammans med vispad grädde och lönnsirap. Ungdomarna satt runt köksbordet och proppade sig fulla. Detta var en riktig höjdpunkt på veckan. En gång i veckan så gräddade hon pannkakor efter ett gammalt recept hon lärt sig av sin mormor. Pannkakorna liksom gården hade gått i arv till henne från hennes mormor. Det var egentligen inte så mycket till gård. Det mesta skulle behöva renoveras och maskinparken var gammal. Utan hjälpen från ungdomarna skulle hon ha fått lov att lämna gården för länge sen. Men Peter var en gammal vän och när Peter kom med förslaget på att ge ungdomarna något att göra på eftermiddagarna kom som en skänk från ovan. Och det bästa av allt var att ungdomarna verkade gilla det hela. Visst hade det varit mycket tandagnissel i början och många av dem hade inte alls lust att mocka i ladugården eller rensa ogräs. Men efter ett tag tinade de upp och de blev alla goda vänner både med varandra men också med Maggie.

"Det är dags att åka hem igen" sa Peter och sträckte på sig. En dämpad suck hördes från flera av ungdomarna. Att åka hem till stan var inget de såg fram emot. De stannade hellre på landet hos Maggie.

"Skulle inte vi kunna få bo här hos Maggie istället för i stan?" undrade Alice, en blond tjej med spretigt hår och en tatuerad drake på halsen. "Vi skulle kunna hjälpa till på gården hela dagarna. Och renovera huset och piffa upp här en hel massa?"

"Jag tror det skulle bli för mycket för er att vara här dygnet runt" sa Maggie. Ni skulle bli uttråkade för här finns inget ungdomligt att göra. Inga restauranger, inga spelhallar och sånt".

"Jag behöver inget sådant" sa Alice. "Det var spelhallarna som fick mig att hamna på gatan ifrån början. Allt för att få ihop pengar för att kunna spela mera. Sen började man satsa pengar också och blev skyldig en massa till konstiga snubbar. Så fick man lov att börja tjäla för att överleva". Alice såg sorgsen ut. "Jag vill bort därifrån. Det är som en annan värld här. En gammal värld där man bryr sig om varandra. Att plocka ägg till pannkakorna. Det kan man inte göra i stan".

Maggie drog på munnen liten. Visst skulle det vara underbart om man kunde få hjälp på gården, men det fungerade så bra så som det var nu. Att ha ungdomarna här hela tiden skulle bli ett stort jobb. Speciellt om det inte skulle fungera. Frågan var ställd och gett flera av de andra ungdomarna något nytt att önska. Det var inte sista gången om den frågan skulle komma upp antog Maggie. Så även hon fick något att fundera på.

Efter att alla utom O-T åkt iväg letade Maggie reda på lite filtar och kuddar i garderoben. Hon och O-T skulle övernatta i ladugården. På en bädd av halm strax intill Moes bås gjorde de iordning var sin sovplats. Maggie satte sig på sin bädd. O-T var borta hos Moe. Han pratade och kliade henne. Moe var lugn som en filbunke. Natten skulle bli lång så Maggie tänkte ta tillfället i akt att sova en stund. O-T skulle nog inte sova en blund. Så hon buffade till lite halm som en kudde och drog en filt över sig. Ganska snart så sov hon. O-T satt borta i halmen hos Moe. Efter någon timme hade även han somnat i en hög lutande mot Moe.

"Vakna! Vakna! Kalven kommer!" O-T ruskade på Maggie omilt.

"Ja ja, jag är vaken" sa Maggie och satte sig upp. "I alla fall nästan vaken".

Mycket riktigt så stack klövarna fram. Strax efter syntes mulen. Det tog inte lång stund för Moe att föda fram kalven. Hon reste sig upp och vände sig om mot kalven och började tvätta den. Maggie stack till O-T en tuss halm och visade honom hur han skulle göra för att hjälpa till att torka av kalven. Många tussar halm gick åt innan kalven var fri från alla fosterhinnor och någorlunda torr. Maggie tog en skyffel och skyfflade bort all nerblött halm. Sedan hämtade hon ett stort fång med ny fräsch halm. När hon kom tillbaka så gjorde kalven sina första försök att ställa sig upp.

"Kom igen! Du klarar det!" viskade O-T till kalven. Han satte sina händer under magen på kalven för att hjälpa den att ställa sig upp. Efter några försök så stod kalven upp på vingliga ben. O-T log stort mot Maggie och var hur lycklig som helst. Moe vände på sig så att kalven skulle kunna dia lättare.

"Ska du inte ha lite mjölk?" fortsatte O-T till kalven. "Det är jättegott!"

Maggie satte sig mot båsväggen och tittade på när O-T var helt upptagen i att få kalven att ta sin första slurk mjölk. Kalven var svart och vit som sin mor. En kviga blev det. I pannan så satt en vit fläck som såg ut som en nymåne. Alla ben var vita och svansen svart. O-T strök med handen över kalvens mjuka päls. När kalven tog sitt första steg mot Moes juver för att ta en slurk jublade O-T så högt att kalven kom av sig. Nåja. Hon lär komma på att dia strax. Det var ingen brådska. Några minuter senare så sög kalven ivrigt i sig mjölk. Då vaknade O-T upp ur sin egen värld för att se att Maggie bara satt där och tittade. Han tittade förläget ner i halmen och började plocka med ett halmstrå.

"Det där gjorde du bra" sa Maggie till honom. "Jättebra att du uppmuntrade henne att både stå och att dia". Maggie visste dock att kalven hade gjort det vare sig han uppmuntrat kalven eller inte men för O-T var det viktigt att få beröm.

"Tack!" sa O-T tyst och tittade upp.

"Vad ska hon heta då?" undrade Maggie. "Hon måste ju ha ett namn".

"Vill du att jag ska ge henne ett namn?" sa O-T och gjorde stora ögon av förvåning.

"Det är ju klart. Jag har gett så många kalvar namn att jag har slut på dem" ljög Maggie.

"Åh. Får jag tänka på det några dagar? Så jag kommer på något riktigt bra".

"Självklart! Kom nu så får Moe och kalven lära känna varandra och sova en stund. Vi går upp till huset och gör lite varm choklad. Vill du ha en smörgås också?"

"Gärna. Jag tror jag är hungrig för magen snackar goja just nu".

O-T gav kalven en kram som den snabbt skakade av sig. Moe fick en klapp längs med ryggen innan han och Maggie gick upp till huset. Det hade varit en stor dag, eller rättare sagt natt för honom. Trött var han och kroppen värkte efter att ha somnat en stund i konstig ställning mot en ko! Det skulle hans kompisar ha sett. Tuffa O-T sovande i en lada tillsammans med en ko. Bäst att hålla tyst om det.

"Jo, Maggie. Jag skulle vilja be dig om en sak".

"Vad då?"

"Berätta inte för någon att jag somnade mot Moe. Det känns så pinsamt".

"Visst. Det får bli vår hemlighet. Men jag lovar dig att det är en fin story att berätta för dina barn när du blir äldre. Eller kanske dina barnbarn."

Varm choklad värmde gott och strax efter var O-T nerbäddad och sov djupt i ett av rummen. Maggie städade undan kopparna innan hon också gick till sängs. Ett par timmars sömn skulle hon hinna med innan det var dags att gå upp och ge korna morgonmålet. Och titta till kalven.