Gurkodlaren

Jag satt vid vägkant och väntade i regnet, hade på mig en poncho med huva och satt på en backpack där jag hade dryck och mat, så det gick ingen nöd på mig. Väntade på att min reparerade Paddlare skulle komma, så jag kunde köra hem den till min vattengurkodling som låg långt in i träsket. Satt och tänkte på att livet ändå hade gått bra för mig.

Hade tjänstgjort i "Space Rangers, light Infanteri Group" under de långa krigsåren mellan raserna, hade avmönstrats på den här planeten.

Försök hitta på något roligt och fridfullt, t.ex. fiske, så ska du se att du glömmer otäckheterna, sa en jäktad Militärläkare. En soldat som inte visade andra fel än mardrömmar och läkta brännskador i ansikte, när det var tio tusental som hade förstörda  psyken och svåra kroppsskador kunde inte räkna med  hjälp.

Satt i en lite hyrd träskbil mitt ute i träsket och fiskade, när dom dök upp.

Två små amfiber, han brun och grön, hon röd och grön.

Hej, hetta Groger, hon vara Phyll, du vara ? Sa han och log brett.

Goddag, hallå, sa hon, och vinkade med en liten hand med simhud mellan fingrarna.

Dom såg så vänliga och trevliga ut att jag måste skratta, berättade att jag hette Steve  Frank.

Phyll, sträckte ut handen och rörde vid mitt sönderbrända ansikte, samtidigt som hon sa.

Inte glad, mycket ledsen, du vara?

Frågan var rak och ärligt vänlig så jag berättade att jag hade varit soldat i de stora krigen mellan raserna och sett mer otäckheter än jag ville.

Åka hem, Mamma, Pappa, vila ,äta, bli bra, sa Groger. Phyll, nickade ivrigt.

Jag vet inte varför jag berättade för dem, men ur mig kom att det fanns ingen Pappa och Mamma att återvända till, det fanns ingen sumpig, vattensjuk mark med en vattengurka odling i grunda naturbassänger, bara en radioaktiv dypöl, utan liv, där bomberna hade fallit.

Dom satt helt tysta när jag berättade och såg på mig.

Du sitta här,  vårt träsk, likt hemma? frågade Groger, Phyll lade huvudet på sned och såg frågande på mig?

Ja, jag tycker faktiskt det är vackert här, sa jag. Är nog lika mycket träskfolk som ni två.

Phyll snattrade fort samtidigt som hon knuffade på Groger så han höll på att falla i vattnet, jag begrep inget av vad hon sa.

Groger lade huvudet på sned och sa.

Träsket stort, odla gurka, skaffa fru, bra?

Groger, veta bra plats , sa Phyll och klappade i sina små händer av förtjusning.

Ja, varför inte? Det här träsket var enormt, enda innevånarna var några hundra amfibier som Groger och Phyll , förutom fiskar och krabbor. Troligen fanns här också alligatorer eller någon typ av krokodil. Men det hade det ju funnits hemma också.

Sedan gick det i rekord fart, på "Ministeriet för Livsmedelsförsörjning" såg man ju med välvilja på allt som hade med jordbruk och framtagning av livsmedel, det var ju en planet som fick importera livsmedel eller framställa på kemisk väg och det var dyrt.

Jag fick ett lån av dem, men fick satsa hela min avmönstrings premie, fick dock behålla det mesta av min sold som soldat som jag hade sparat.

Men det fanns ju mängder med materiel från kriget att köpa, så jag blev inte allt för skuld tyngd.

Min gurkfarm tog form i en liten sjö, långt in i träsket, som Groger hade visat mig, den hade ett flera meter tjock löst lager av förmultnade växtdelar som botten och bankar. Det är precis det som Vattengurka behöver, den har en stor fruktkropp som ligger med stor tjock blad på ytan och flyter, rötter som går ner i den lösa botten och suger i sig förmultnade växt och djur delar. Fruktkroppen skördar man, under den läderartade skalet finns en söt vattnig fruktmassa med hög socker halt som går att använda till mycket i livsmedelsväg. De mjuka kärnorna brukar torkas och ätas dom innehåller otroliga mängder C  Vitamin och kolhydrater, dom är välsmakande.

Jag köpte en flatbottnad pråm, lät sätta en husmodul på däcket på den. Dom fick flyga ut den till sjön, med en stor flaxare. Den blev mitt hem. Energi är ju dyrt om du ska köra en generator. Köpte en stor ackumulator, den hade suttit i en eldriven tanks, den lade jag under däcket på pråmen och klädde hela taket  på husmodulen med solceller för att kunna ladda ackumulatorn. Det här var ju precis efter kriget det fanns hur mycket surplus grejor som helst till strunt summor. Fick tag på en landstigningsbåt med elmotor drivaggregat, den gjorde jag om till "Gödselbåt" , men "Paddlaren" var ju det som tog störst ingrep i min kassa, men måste ju ha en bra sådan om det skulle fungera.

Det var spännande när plantorna kom , i första sändningen 100 stycken.

Hade lagt ut två stora bojar och ett tjock kraftigt flytande plastrep i mellan dem, sänkte ner plantorna en och en utefter repet la en vid lös snara under de stora bladen runt rot stammen och gjorde fast vid det kraftiga repet.

Varför gör du så? sa Handläggaren från Ministeriet, en dam i övre medelåldern som hade åkt ut för att se på det hela.

Jag förklarade att annars så driver vind och vågor dom ihop och näringen i botten räcker inte till och de flesta dör, nu får jag suga upp förmultnad bottenmassa i träsket och föda/göda varje planta efter ett tag när det tar slut där dom står.

Då dök Groger och Phyll samt deras två ungar upp, Pyse och Stilla. Ungarna började hjälpa mig med jobbet under vattnet att få plantorna på plats, dom fixade ju jobbet att dyka ner och få rötterna ordentligt ner i botten slammet, det var ju ingen konst för dom.

Handläggar damen blev över sig förtjust.

Har du vänskapliga kontakter med Träskfolket? sa hon med förtjusning i rösten.

I kansliet har vi inte kunnat få någon kontakt mer än att dom kommer in och byter fisk och skall djur mot godis och frukt i hamnen varje morgon. Fortsatte hon.

Groger och Phyll hade börjat göra i ordning mat som dom bjöd på.

Damen lät filma med sin mobiltelefon när Groger grillade ett "Silverband" och Phyll  gjorde en tjock fisksoppa.

"Silverband" är en lång fisk som ser ut som just ett band av silver, den är otroligt välsmakande.

Damen lät sig väl smaka på fisken, den var ju känd, men när soppan kom, såg hon lite förfärad ut. Jag tog en stor klunk ur min skål.

Den är väldigt god, sa jag

Det är ingen på kansliet som har ätit med Träskfolket eller deras mat, sa Damen, jag måste ju smaka.

OJ, den var ju jättegod och mustig, kan du filma mig, det här kommer dom aldrig att tro annars. Fortsatte hon och gav mig mobilen.

Damens flaxare anlände för hennes hem färd men innan hon åkte sa hon.

Jag ska se om jag inte kan få avskriva lite av lånet, detta är ju ett bra projekt med kontakt med Träskfolket också.

När damen hade åkt sa Phyll.

Mer bra du få fru, än dumt lån!

Livsmedels Ministeriet har inga fruar att ge bort, sa jag på skämt.

Hon ingen dotter, ge dig ? frågade Pyse

Sedan packade dom ihop sina grejor och försvann  till sina små flytande hyddor några km bort.

Var otroligt spänd på hur gurkorna skulle ta sig, det gick fjorton dar och ingen visade tecken på att vissna, snarare tvärtom, fick för mig att dom hade växt!

Efter tre veckor var jag säker dom växte alla med rekordfart!

Satte mig ner och började summer plus och minus mot vad jag kom ihåg hem ifrån. Här var betydligt mer solsken och varmt och solen sken betydligt längre på dagen än hemma, här stod dom direkt i bottenslammet . På minus sidan var att nätterna var nog kallare här, vattendjupet var ju större här också.

Efter fyra månader stod det klart,dom var minst tre gånger så stora som dom hade blivit hemma, vändpunkten kom när dom årliga "vatten lopporna" strömmade till för att leka när dom lekt färdigt och drottningarna simmade in i träsket , föll dom döda hanarna ner på botten i slammet och blev näring åt mina växter. Dom växte så jag tyckte det hördes. Nu började mina Gurkor få gula streck i skalen, dom var mogna att skördas . En vatten gurka skär man försiktigt av någon centimeter in på stammen, bladen och rotstammen får inte skadas och snittet täcker man med en plastpåse, efter några veckor ser man att det har växt igen och en ny gurka påbörjats, då tar man bort påsen.

Jag var väldigt spänd på hur dom var inuti och inte blev jag besviken. Dom var ordentligt tunga och stora, fruktköttet var mindre vattnigt och kärnorna större än vad jag kom ihåg från förr, men söttman var OTROLLIG!

Varje gurka vägde nästa sjuttiofem kilo!

Jag hade med mig 50 gurkor in till mötet med uppköparna för råvaror till livs medels industrin, som Ministeriet hade ordnat, det kom en person!

Mannen var från min bombade hemplanet och visste vad vattengurka var.

När han såg en öppnad gurka och mätte sockerhalten köpte han alla 50, och den skörd som jag skulle ta in om några dagar. Ville köpa även den som inte var framme än, men jag sa att jag ville se ett helt år innan jag gjorde affär på något som inte fanns.

Ministeriet erbjöd sig att finansiera ytterligare 200 plantor, till nästa vår, när vi visste hur det hade gått med återväxt och årstids skifte. Damen som hade varit handläggare var nu Avdelningschef. Det var tydligt att min gurkodling hade fött mer än mig.

När jag kom hem satt Groger och Phyll med sina ungar på kanten av min husbåt och väntade. Jag berättade hur det hade gått, då säger Groger.

Vi flytta hyddor, du inte arg, hitt?

Först förstod jag inte, men så gick det upp ett ljus för mig, dom ville flytta sina hyddor hitt till sjön!

Visst får du det, din sjö lika mycket som min, men varför?

Fiskar, här, många, sa Stilla

Det var inte lätt att fatta vad som hänt, men Gurkornas rötter har flera  klasar med ett slag "Blad" som ser ut som en klocka där drar dom in bottenslammet suger ut näringen och "Spottar" ut resterna. Detta rör om i slammet mängder med småfisk hittar mat, medelstora fiskar jagar dom små, samt stora fiskar som "Silverband" jagar dessa.

Du inte se? sa Pyse, Stora slå ytan! Små fiskar under bladen!

Han hade alldeles rätt, det stod stora stim av små fisk under Gurkornas jätte blad och jag hade faktiskt noterat att man ofta nu såg fiskar som slog i ytan.

Men behöver ni mer fisk, jag tycker Phyll har blivit tjockare? Retades jag med dem.

Groger och ungarna rullade runt på däcket av skratt, Phyll såg förnärmad ut och knuffad ner Groger och ungarna i vattnet för att dom skrattade.

Du ingen fru, du ingen göra tjock, sa en förnärmad Phyll.

Hon var gravid och skulle ha en unge till. Det hade jag inte fattat.

Men hon hade ju rätt, jag hade ingen fru att göra tjock.

Nu måste jag ta i tu med att få mer näring till plantorna, dom hade ju nog dragit ut det mesta i bottenslammet, för det ha sjunkit rejält där plantorna stod.

Hade utrustat min "Gödselbåt" med en luftkompressor som drev en Mammut pump med vilken jag  kunde ta upp bottenslam på andra ställen i träsket.

Första gången jag använde den var Stilla och Pyse med i båten. Pyse brydde sig inte mycket om hur saker fungerade, han var bara nyfiken i allmänhet. Men Stilla var betydligt mer intresserad, hon satt och tittade in i Mammutpumpens sug rör och sa.

Tomt, inget slam komma ?

Du ser röret med små hål i som ligger i det stora sugröret ? Sa jag och fortsatte. Vi låter en smal luftslag från kompresor kopplas till det röret, luften rusar ut i sugmunstycket nere i slammet och drar med sig slam och vatten upp i den grova slangen  och in i båten. Enkelt, inga klaffar eller impellrar inget i vägen, ett  rakt rör och en stor grov slang.

Hon tittade tvivlande på mig men när vi började suga upp slam från botten tror jag att hon begrepp. För hon sa.

Bubblor, lyft slam!

Stilla var utan tvekan den som var smartast av hela familjen, att dom pratade enstavigt var inte tecken på att dom var dumma, tvärtom dom var nog lika smarta som mig.

När jag fyllt "Gödselbåten" med slam , körde jag till mina plantor och tömde den så det kom nytt näringsrikt slam under varje planta. Det blev många turer under många dagar. På natten tog jag el ur husbåtens stora ackumulator för att ladda  "Gödselbåten" och "Paddlaren". På dagen laddade Solcellerna upp den stora ackumulatorn.

Medan jag var upptagen med att gödsla minna plantor, flyttade Groger och Phyll  sin flytande hyddor. Till min förvåning  ankrade dom bara några meter från min Husbåt.

Bästa ställe, hela sjön, sa Phyll.

Familjens bostad bestod av tre flytande av vass och grenar gjorda  små "öar" med enkla hyddor på. På den största ön låg Phylls och ungarnas hydda den var störst, Groger hade en liten hydda på en egen liten  ö. Den tredje ön hade bara ett Tak men inga vägar. Här fanns en eldstad av flata stenar, här grillade familjen sin fisk och i några få kärl lagade men sin mat.

Jag fick mycket hjälp av dem med plantorna, allt undervattens jobb gjorde dom.

När jag tog på mig dykutrustning och gick ner hade dom väldigt roligt åt min klumpighet och simmade runt mig och gjorde grimaser. Dom kunde vara under vattnet otroligt lång tid utan att komma upp och hämta luft.

FORTSÄTTNING NÄSTA VECKA