# AMPEX 9 Author: sissie Bob var frustrerad. De hade åkt den gamla vägen fram och tillbaka utan att se ett enda tecken på att rymlingarna hade gått den vägen. Han åkte tillbaka längs vägen och bestämde sig för att ta en tur upp till den andra gården igen. Kanske fruntimret på gården hade sett något sedan de var där. Om inte annat så skulle han se till att få reda på minsta detalj från henne. Han svängde in på hennes gård. Där fanns flera ungdomar nu och en lite vit liten minibuss stod parkerad där den gamla bilen hade stått. Bob hoppade ur och gick fram till en av ungdomarna. "Var är tanten någonstans?" röt han så att grabben ryggade bakåt. "Jag har inte sett henne" sa grabben och sprang det fortaste han kunde bort till hönshuset där Peter fanns. Där stannade han och pekade upp mot huset. Peter gick ut ur hönsgården och bort till Bob. "Vad kan jag hjälpa er med?" frågade han. "Var är hon som äger detta ruttna ställe?" Bob var inte på humör att vara trevlig. "Menar du Maggie? Hon är inte här. Hon har åkt iväg på några ärenden". "Vart då?" sa Bob mellan sammanbitna tänder och tog några hotfulla steg mot Peter. "Det vet jag inte. Hon var inte här när vi kom utan hade bara skrivit en lapp om att hon skulle vara borta i några dagar". Peter kände sig obehaglig till mods i mannen närhet. Bob vände på klacken och försvann därifrån med gruset sprutande om däcken. Ute på vägen tog han till höger istället för att åka tillbaka till AMPEX. Vägen borde ju ha ett slut någonstans. Efter en liten stund kom han fram till slutet. Där stod han en stund och förbannade allt och alla. Ratten fick ta emot stryk från hans nävar. När han avreagerat sig en aning kunde han tänka klarare och spanade runt längs med vägkanterna. Då fick han syn på att det faktiskt fanns en fortsättning på vägen. Han styrde ner skåpbilen på vägen och körde så fort som det gick. Efter en stund kom de fram till Maggies gamla bil. Äntligen lite framsteg. Det fanns flera par av fotspår runt bilen efter minst fem personer. De fyra rymlingarna och Maggie. Bob tog fram telefonen och ringde ett samtal. "God dag, herrn!" sa han vänligt i telefonen. "Jag har äntligen några goda nyheter. Jag har funnit spår efter rymlingarna. De har sällskap av grannen från gården intill. Hon hjälper tydligen dem att ta sig iväg. Jo, jag har hittat deras bil. Den står i skogen öster om gårdarna. Jo, jag står vid den nu så du kan pejla in min telefon. De har säkert fortsatt längs med vägen till fots då deras bil övergavs för att det låg träd över vägen. Det är en bra idé. Då lär de snart vara infångade. Ursäkta? Jaha, så det gick bra? De som utförde det hade klätt ut sig? Har du skickat ut signalement på dem? Vad står det då?" Bob fick utförlig information från sin "arbetsgivare" att mordet hade gått som planerat och att det nu var AMPEX-folket som eftersöktes som skyldiga till mordet. Effektivt arbete. Ett annat gäng killar på andra sidan skogen skulle få uppdraget att söka vidare längs med vägen. Bob skulle själv återvända till AMPEX och fortsätta övervakningen med övertagandet av AMPEX alla enheter. Så Bob backade tillbaka hela vägen till landsvägen. Där åkte han tillbaka till AMPEX-gården. Där hade Dacke fixat alla elektroniska lås så att de reagerade på hans handflata. Bob slog sig ner på en stol och krävde en stor kopp kaffe. "Ett berg med mackor också!" vrålade han efter Ozzie som sprang iväg ut i köket. Strax kom Ozzie tillbaka med ett fat med smörgåsar och en stor kopp kaffe. Efter att några smörgåsar försvunnit ner i hans gap så frågade han efter resultaten från rapporteringen. Strax hade han den utskriven i sin hand. Allting såg utmärkt ut. Alla enheterna var under hans befäl nu. På några ställen hade han mannar mött motstånd som snabbt slagits ned. Några hade blivit skjutna men de flesta var fängslade som gisslan. Perfekt. Att det skulle bli några som fick känna på kulorna var med i beräkningen av hela attacken, och inget som bekymrade Bob. Sånt var livet. Brutalt om man inte ställde upp. Härligt för de som böjde sig för den starkare. Bob ställde upp för sin "arbetsgivare" och han skulle bli rikligt belönad hade han blivit lovad. Han hade redan fått ett fint hus att bo i med hushållerskor som passade upp honom. Just nu hade han inte tid att vara där, men det skulle bli härligt att vara där senare. En whiskey skulle sitta fint just nu, men det hade han ingen. Det var synd. En len men brännande whiskey skulle göra gott för hans humör. Bara tanken fick honom på en aning bättre humör och han började koncentrera sig på fas två i planen. Rymlingarna var inte hans bekymmer just nu. "Dags för fas 2" sa han och reste sig från sin plats. "Kör igång programmet Dacke!" "Ska ske. Måste bara få till det sista lilla så att alla enheterna är on-line samtidigt". "Gör det fort. Herrn vill inte vänta mer än nödvändigt". Bob vände sig om och gick bort till sängarna. Han tog madrassen från en av dem och placerade den ute i hallen. Han hade inga planer på att inbjuda till att han skulle bli inlåst i sovrummet. "Se till att montera bort säkerhetsdörren från både kök och sovrum och släng ut dem". Sedan lade han sig ner på madrassen och somnade. ## Comment 1 Author: StefanW Nu blir det en kapplöpning, vem hinner först? Vad är de ute efter egentligen? Frågorna är många, men svaren kommer nog i nästa del! ## Comment 2 Author: sissie Kanske, kanske inte!