Annons:
Etikettnoveller-och-kåserier
Läst 4487 ggr
JanGBG
2013-02-14 19:30

Service enhet nr 7

Serviceteknikerna på reningsanläggningar i en framtida "nersmutsad värld" fixar en vatten anläggning den här gången

Service enhet nr 7.

När jag kom in i omklädningsrummet stod Karin redan vid vår skåp. Hon hade bara sin röd T-shirt och ett par trosor på sig. Det stack till i en gammal mans hjärta, lika vacker och välskapt hade min döda hustru varit när vi var unga, men det var länge sedan, innan hon blev döda av säkerhetsstyrkorna i dom första hungerkravallerna för tjugo år sedan.

Det sitter lappar på våra skåp, att vi ska bytta om och anmäla oss på kontoret? Sa Karin. Du tror väl inte vi ska få sparken? Det är ont om jobb nu.

Nej, vi får inte sparken, då hade dom tömt vårt skåp och vakten i entrén hade stoppa oss med en gång! Sa jag lugnande.

När vi ombytta gick upp och anmälde oss på driftskontoret, blev vi insända till personal chefen.

En snobbig ung man, hade väl fått jobbet för hans far var en av delägarna. Han var totalt värdelös, hade inte en aning om vad som fodrades att jobba med service och reparation av reningsanläggningar.

Ni ska ta en av "vattengruppens bilar" och åka till en gammal fabrik som gör kött konserver, dom har starta upp den på nytt. Deras reningsanläggning för fabrikationsvattnet fungera ej. Sa han.

Jag är inte utbildad på reningsanläggningar för vatten! Sa Karin med rädd röst.

Nä, men han är! Sa Personalchefen och pekade på mig. Har alla certifikat som behövs och ett dussin till.

Får vi tillägg nu när vi jobbar på två avdelningar, du reducerade ju min lön när du flyttade mig till "Luftrening",  du sa ju att "Mina kunskaper om vattenrening inte behövdes och då betalade inte bolaget för dem" Sa jag.

Han tappade hakan och tittade på mig kunde inte tro att jag var så fräck.

Han skulle säga något men ändrade sig och nickade och sa.

 Ni får 10 % påslag.

Att du vågade? Men tio % är ju många krediter mer på kontot. Sa Karin när vi gick därifrån ner till garaget och dom stor elektriska service bilarna.

Han spelade stor, han behövde oss. Varför tror du vi ska iväg till den här fabriken? Den är säkert gammal, dom unga killarna och tjejerna på "Vattnet" har nog aldrig sett sådana anläggningar. Jag är ju äldst på firman, var ju med redan innan den tiden då dom slog i hop fler företag för att bilda "Miljö Service Ab." Dom har säkert inte en aning om vad det är vi ska göra service på eller få igång.

Vi blev hänvisade av garageförmannen till en enorm skåpbil med en släpkärra som hade en stor tank  istället för flack.

Jag började med hjälp av Karin gå igenom utrustningen i bilen.

Pumpar av olika slag, verktyg, slangar och olika slangmunstycken både sprut och sug. Vattenrenings kemikalier, gick noga igenom väskan med mätinstrument.

Vad finns i tanken på släpet? Frågade Karin.

Den är tom! Sa jag. Kom får du se.

Visade henne att under tanken satt en mycket kraftig sug pump, man kopplade en grov hård slang till tanken och så hade man en slamsugare att rensa ut slam och vatten och föroreningar.

Du kan ju allt! Sa hon med uppgiven röst.

Karin hur gammal är du? Frågade jag.

Tjugosex om två månader! Fick jag till svar.

Karin, jag är sextio år, började jobba när jag var fjorton år, har jobbat hela tiden med renings anläggningar.  När jag började var jag i en liten firma med en bra chef han såg till att vi fick utbildning, gick kvällskurser och fick olika certifikat. När du har hållit på lika länge så kan du lika mycket.

Hon tittade på mig och sa.

Det tvivlar jag på!

Satte oss i bilen, hon på förarsättet och tog ratten.

Ja, du kör ju bil bättre än mig i alla fall! Sa jag.

Det är ju bara för att du är äldre och ser inte så bra, du med dina dålig knä och rygg för att inte tala om hur ont du har av ditt bråk, skulle ju inte arbeta, skulle vara sjukpensionär. Sa hon.

Men både viste vi ju att sjukpension avskaffats, efter hungerkravallerna.

Jag är glad att du är med mig, nu fick jag ju 10 % löneökning. Sa hon skrattande.

Fabriken låg i ett äldre fabriksområde, mat frågan var ju nu skriande, så alla resurser togs nu till vara. Nu hade man dragit igång den här äldre fabriken, man tog väl vara på alla rester från annan matproduktion malde ner det och gjorde korv av det. Lägg det i konservburkar då står det ju sig, och när det blir riktigt ont om mat så köper folk det nog.

När vi kom fram såg vi att en av våra serviceenheter på vattensidan redan var där och inte nog med det en liten bil från ingenjörskontoret var också där.

När vi kom in i fabriken mötes vi av en av de duktigast på ingenjörskontoret, bror till Personalchefen, men i motsats till honom var han duktig i sitt område.

Erik och Karin! Vad glad jag blir att se er. Har aldrig sett en sådan här anläggning! Sa han. Inte era kollegor heller, vi har inte en aning hur vi ska få igång det här eller hur dom fungerar. Men du "Gamle man" kanske vet?

Han pekade på mig samtidigt som han log. Det var nästan nåt bedjande i blicken.

Mitt i den stora salen stod fyra jättelika "Svampar" av järn, dom såg ut som enorma svampar "Champinjoner". Dom var säker 3 -4 meter höga och "hatten" lika bred. Dom stod med foten  i en långsmal cirka 1 meter hög ränna.

Det är ju bara en "Adka" ! Sa jag. Eller rättare sagt fyra stycken! Vad är det för svårt med dem?

Du kan dom, Har du kört sådan? Sa han och verkade lättad.

Berätta hur fungera dom? Frågade han, log med hela ansiktet.

Det är flotationsanläggningar i undertryck. Sa jag.

Han skakade på huvudet och sa.

Flotationsanläggning är ju en stor öppen bassäng med ett skrapverk? Förklara.

Upp i "hatten" går ett rör med ett munstycket runt precis som en damsugare och suger ut all luft, det blir ett bra undertryck då stiger avloppsvattnet upp i "svampens fot". Du tillsätter "flotationsvatten", föroreningarna bildar stora "Flockar". Flyter upp i svampen, sugs upp av munstycket som går precis i vattenytan. Det renade vattnet rinner av i en ränna i "hattens" utkant och ner i ett rör som har ett vattenlås för att du inte ska tappa vakuum.

Hör vad du säger, men begriper inte att det fungerar. Sa ingenjören. Det måste ju finnas pumpar och en anläggning för att göra flotationsvatten.

Vi hitta ett litet maskin rum där stod en stor sug/vakuum pump och en kompressor samt en tank med en några högtryckspumpar.

Berätta! Jag fattar inget! Sa Karin.

Medan våra kamrater i det andra teamet, undersökte pumparna och kompressorns tillstånd, förklarade jag principen med "Flotationsvatten" för Karin.

Du sprutar in vatten med ett munstycke så det blir som en tun fin kon av vatten som slår i taket i en med vatten halvfull tank. Kompressorn trycker in luft i tank, vattnet mättas med luft. Vattnet blir som i en läskflaska, när det är under tryck finns luften kvar i vattnet, när tycket släpper rusar luften i små bubblor mot ytan. Sa jag.

AH! Jag förstår, när du blandar sådant vatten med avloppsvattnet blir det som du satte "ballonger" på föroreningarna dom flyter upp till ytan! Sa Karin.

Förste manen i det andra teamet kom fram följd av ingenjören.

Den som satte de här pumparna i malpåse kunde sitt jobb. Dom är helt OK. Sa han.

Då kör vi i gång! sa jag. Startade sug/vakuum pumpen och kompressor och fick i gång anläggningen som gjorde flotationsvatten.

Gick in i rummet med "Adkorna", alla följde mig som en svans och såg nog på vad jag gjorde.

Såg till att vattnet steg upp i anläggningarna, kontrollerade att sug munstyckena låg precis i vatten ytan och "Slurpade" vatten och luft. Det gick ju att kontrollera i dom små runda fönstren som satt i taket på "Svampens hatt". Vi släppte på avloppsvattnet, en illaluktande sörja kom rinnande i den smal bassängen under svamparna. Sögs upp i adkorna och en "tjock skummig vattnig massa" började bildas i toppen på svampen, munstycket sög upp det och pumpade bort det, rent vatten började rinna ut till fabriks avloppet. Dom var igång, reningsanläggningen fungerade.

Tog med mig gänget ut i "Avvattningsrummet" och startade "Förtjockaren".

En stor snedställd trumma kläd med silduk, som gick runt hela tiden, avdragen " massa" med föroreningar gick in i trumman, vattnet rann genom silduken och ut i avloppet. Den tjocka illa luktande avvattnade massa föll ut ur trumman och ner i några stora containers.

Du måste göra en beskrivning på hur man startar och sköter dem. Sa ingenjören till mig.

Om du tittar hemma på kontoret i det gamla "pappersarkivet" så hittar du både beskrivningar, skötselråd och ritningar. Leta på "Adka" Sa jag.

Var för heter dom "ADKA" frågade Karin, hur gamla var dessa?

Adolf Karlström hete han som uppfann dem i början på förra seklet, Ad + Ka = Adka. Sa jag. Dom första åren jag jobbade fanns det några kvar i drift, men det byggdes inga nya. Svarade jag. Dom här har nog ståt i minst 40 år.

När vi gick ut till bilarna, vände sig Ingenjören till oss och sa.

Ni ska ha tack för att ni hjälpt oss, har aldrig sett så här gamla anläggningar. Vi har fått stränga order från myndigheterna att dom måste igång, den gamla fabriken behövs, men det förorenade vattnet fick inte sändas till stadens reningsverket, massan ska brännas.

Han tog fram ur sin bil två stora ölflaskor och gav oss var sin.

Vi tackade och åkte mot firman.

ÖL och fint sådant, i morgon är det ju ledig dag, jag ska ha hem mamma, vad glad hon ska bli åt att få riktigt öl. Sa Karin.

Då kom det ur radion.

Enhet 7 , Rött anrop.

Jag svarad omgående. Om man inte svara på rött anrop, så har man bekymmer att vänt.

Är det ni som varit i Området "Körsbärsträdgården" och reparerat en luftanläggning för cirka 5 dagar sedan?

Ja, det var hos ett ungt par. Svarade jag.

Det är "Socialministerns" yngsta dotter! Hon har fått fel på sin bakterie fälla för dricksvattnet, hon vill bara ha er och det ska gå fort, annars är det synd om er. Sa operatören på kontoret.

Vi slog på "blåljus" och körde så fort som möjligt med den tunga bilen. Jag kröp bak i den och fick tag på väskan med reservdelar för dricksvatten i villor och en verktygsväska.

När vi kom fram till infarten fick vi ställa bilen, den var för stor att köra in på de små gångarna mellan husen. Vakten kollade oss snabbt, sedan tog vi var sin väska och sprang fram till huset. Det var väl att det var en dag då det blåste, det var inte så mycket föroreningar i luften, hade haft svårt om det hade varit smog och jag skulle ha gasmask på.

När vi kom in genom luftslussen, möttes vi av den unga kvinnan i huset.

Ni kom fort och ni sprang, vad bra för här är rena eländet. Sa hon

Vi visades till grovköket och där stod en liten  UV -ljusapparat för att ta bort eventuella bakterier ur dricksvattnet. Bara mycket rika personer med makt hade sådan här anläggningar. De flesta människor får drick kommunalt vatten som det är.

Tog snabbt isär apparaten och såg att UV-lampan var trasig. Tvättade ren lampglasset och sköljde  anläggning med tvättvätska.  Bytte lampa och satte ihop den.

Jag skulle önska att ni går in i köket och spolar ur kranen så allt dåligt vatten försvinner, Ni ser när den röda lampan släcks bredvid kranen. Sa jag till den unga frun.

Ville inte be om  tillträde till någon del av huset som vi absolut inte behövde vara i. Man kunde inte vara nog försiktig med sådana här människor som är rika och har makt, dom kan få för sig saker.

Kom med själva och gör det, så ser ni att det fungerar. Sa hon och ledde oss in i köket.

Vilken katastrof, rena eländet, jag hade några väninnor här vi skulle ha ett litet "Sandwich - party" , men när Elsie skulle spola av salladen , så tändes "bakterielampan". Sa frun och fortsatte. "Här stannar jag inte en minut, här finns ju smitta", säger den apan och så stack dom.

På köksbordet stod vit bröd, smör, olika sorters ost, och pålägg, ägg och tomater, sallad och en bit rökt skinka samt kall pasta.

Jag sa inget utan gick fram till vattenkranen spolade ordentligt. Den röda lampan bredvid med texten "Varning bakterier" slocknade. Den gröna tändes.

Nu är det klart, frun Sa jag.

Där gick mitt jävla "party" sa hon.

Hon tog fram en engångsplastback med texten " Italienska delikatessen" och vräkte allt som stod på bordet i den.

Ta med "skiten" jag vill inte se det! Sa hon. Jävla högfärdiga Elsie, apa jävel.

Karin tog backen och vi skyndade oss ut.

När vi satt i bilen sa jag.

Skulle du ha din mor på mat i morgon?

Ja, Sa Karin och tittade på mig.

Tänk om du och lilleman samt din mor kunde komma hem till mig i morgon, så äter vi upp det här tillsammans. Så här mycket fin mat har jag inte ätit på länge. Låt oss ha en festmåltid istället för att spara och snåla på det tills det inte smakar lika gott längre. Sa jag. Lilleman har väl aldrig ätit sådana här saker och någon gång i sitt liv måste man få festa.

Men utegångsförbudet börjar tidigt? Sa Karin

Ni får dela på min säng så ligger jag på golvet i köket. Sa jag. Är alltid ensam det är så tråkigt. Vi har ju ölflaskorna också, det blir en bra slatt delat på tre. Jag har några till  hemma fast inte så fint öl, men det smakar gott det också.

Ölet, ja! Skrattade Karin, du kanske vill ha oss onyktra och ska förföra oss? Fast Mamma hade nog uppskattat det, hon är bara några år yngre än dig och det är länge sedan pappa försvann! Ja, vi kommer gärna! Fortsatte hon skrattande.

Det finns alltid glädje ämnen i livet, hur jobbigt det än är.

Annons:
medde
2013-02-19 08:59
#1

Hua vad spännande. Som vanligt blåser du av stolen. Det är så bra och spännande. Ska läsa en gång till under kvällen med en kopp kaffe och njuta av det hela i all ro igen

Tack JanGBG. Bugar ödmjukt

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

JanGBG
2013-02-19 20:51
#2

Roligt att du gillar det, då vågar man sig på något nytt.

medde
2013-02-19 20:56
#3

Absolut!! Det är helt rent ut sagt: Galet bra🏆

Väntar spännt på mera. Om du visst vad det är härligt att sätta sig me den kopp kaffe och datan bredvid sig och bara läsa och avnjuta dina ord

Tack❤️

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Upp till toppen
Annons: