Annons:
Etikettnoveller-och-kåserier
Läst 5326 ggr
JanGBG
1/7/13, 4:27 PM

Sett från marken

Det är inte lätt att vara enkel soldat i ett krig man inte förstår. Här får du motsidan i min novell "Stridsskepps piloten"

Sett från marken.

Dom hade kommit tidigt på morgonen till vår lilla by.

Alla ställde upp sig för att lyssna till vad Lord Rondloff, vår Markbaron hade att säga. Där han satt på sitt riddjur, en jättestor röd hårig "Kuf".

Fienden,närmar sig vår planet, vi måste försvara oss, sa han och fortsatte. Männen här är "Stor Emirens" män, dom ska ta ut dom av er "småkryp"
som ska få den stora äran att bli soldater.

Han pekadepå två män i slitna uniform som hade kommit i en liten lastbil, tillsammans med honom och nu stod och tittade på oss.

Nästan allaarbetsförda män i byn hade blivit utskrivna till arbetsbataljonerna som hade sänts till Planeten Laguna förra våren, nu var det bara gubbar och äldre pojkar kvar förutom kvinnor och barn.

En av männen mönstrade oss noga och sa.

Lord Rondloff, det är bara den store pojken där som duger, han pekade på mig.

Inte Jiff,han är den ende som kan vakta och sköta mina Kufar när dom är på bete. Sa Lorden.

Ni har en kvot att fylla, min bäste baron. Sa en av männen.

Ta honom då, sa Rondloff.

Vilka ska ingå i hemvärnet nu? Fortsatte han. Du kan ge din hatt och gevär till din bror, han får ta din plats.

Hemvärnet i byn hade bestått av vår gamle poliskonstapel, mig och en äldre man. Nu blev min lille bror treton år gammal "hemvärnsman".

Jag tog av mig hatten med det gula tygbandet och gav till min lillebror , han fick ta det gamla geväret också, med dom fem patronerna, all ammunition vi fått.

En av männen gav mig en uniform och ett tyg bälte samt en båtmössa.

Klä på dig här, nu med en gång, sa han.

Inför alla kvinnorna och barnen fick jag ta av mig naken, innan jag fick ta på mig uniformen tittade dom nog på mig för att se om jag inte hade några dolda
skador. Uniformen var för stor för mig, sliten och hade ett litet brännhål
efter ett laserskott i bröstet, den var dåligt tvättad i något starkt medel,
hade kvar mörka fläckar efter blod.

Sätt dig i bilen, sa mannen som gett mig uniformen.

När jag satt där på flaket kom Doa fram och gav mig ett halvt bröd.

Kom tillbaka till mig, sa hon.

Är det din trolovade? sa mannen med betydligt vänligare stämma. Hur gammal är du och hur gammal är hon?

Ja, det är hon, jag är sexton år hon är fjorton, svarade jag.

Dom körde mig till ett barrackläger utanför Stor Emirens palats stad. Det var där jag såg Trhaxer för första gången, det var då jag insåg att vi var tredje klassens medborgare om vi inte var slavar. Våra baroner var inte heller i klass med den lägsta Trhax. Vi betalade det mesta av vad vårt arbete gav till våra baroner och adelsmän, men dom behöll bara en liten del det mesta gick till Trhax planeterna.

Vi fick juinte ha maskiner eller fordon, men Trhax dom hade rymdskepp. Men nu behövde Trhax allt vad som kunde bli soldater så nu utbildades vi på vapen som vi förut inte visste fanns. Jag kunde ju räkna dom fyra räknesätten och läsa samt skriva lite, vilket var mer än de flesta rekryterna kunde. Det var ju ödets ironi att alla dugliga och stark män hade man tagit till arbetsbataljoner förra året, dom som säkert hade blivit utmärkta soldater, fanns nu på andra planeter som enkla arbetare. Jag blev utbildad till Luftvärnssoldat, jag som aldrig sett elektriskt ljus eller tv, fick lära mig hantera luftvärnsrobotar. Fick lära mig köra bil och traktor. När dom upptäckte att jag var en bra skytt, utbildades jag till skytt på dom lätta bärbara luftvärnsrobotarna.

En dag blev jag kommenderad till kökshandräckning, förstod inte varför, då jag hade skött mig väldigt bra och fått beröm. Hade lyckats träffa med en bärbar missil en lågt flygande spaningsrobot som fienden hade sänt in över vårt  område, men snart begrep jag.

Skulle ta hand om och diska matskålarna efter Trhax soldaterna som skötte våra luftvärns centraler. Det var en belöning, dom lämnade mer mat än min by fick på en vecka att äta. För första gången i mitt liv var jag mätt och det på rester i andras matskålar.

När invasionen kom så körde jag en traktor som drog en tung luftvärns missil. Dom bombade oss sönder och samman, det var människor i dom skeppen, dom såg ut som oss, vem som helst kunde se att vi var mer släkt med våra fiender än våra herrar Trhaxerna. Det kom som en chock för mig när jag såg dom för första gången. Jag gick till en av våra officerare och frågade, han var son till en baron men tillhörde dom bättre, han varken slog eller skrek okvädningsord till oss manskap. Han satt ofta och skrev i en anteckningsbok

Förtusentals år sedan deporterade planeterna med mänsklig befolkning, oliktänkande som inte ville inrätta sig i samhället hit till vår planet. Sedan växte Trhaxernas välde och vår planet kom inom deras område. Dom införde med våld alla lagar och satte till en adel som skötte allt, men som betalade vad folket arbetat ihop i jordbruksvaror som skatt. Berättade han, tittade nog på mig och sa sedan.

Jiff, det kommer att bli ändring på mycket här på vår planet, tala inte så mycket om det här. Att jag berättat det för dig är just för att du ifråga sätter redan en del. Jag såg din reaktion när du skulle diska Trhaxernas matskålar.

Armen retirerade och tog ställning i ett pass i den bergs kedja  som skyddar Emirens stad.

Stridsvagnar som var enorma och svävande fästningar höll stånd i passet. Vi låg med vårt luftvärnsbatteri längs in och skyddade "Mobas" som fästningarna
kallades. Jag laddade dom stora missilernas lavetterna med nya robotar efter
varje anfall från luften.

En dag blev stridsvagnarna utslagna av en otroligt duktig flygare han skadade också en av mobaserna.  Vi i luft värnet fick nog in en träff på honom, men han lyckades nog ta sig hem.

Mobaserna retirerade den oskadade lade sig i ett gamalt grustag, men den som var lindrigt skadad orkade inte ta sig så långt, vi fick order att skydda den.

Fiendens arme förde fram tungt långskjutande artilleri, dom krossade mobasen och vår luftvärnscentral , både infrasiktet och radarsiktet.

Jag fick en bärbar luftvärnsmissil och order att skydda resterna av våra styrkor när dom drog sig till baka.

På långt håll såg vi bombskeppen när dom bombade den sista mobasen. Dom kom på låg höjd över oss, tre små skepp.

Skjut, Skjut, din stinkande jordråtta, innan dom bombar oss. Skrek en rädd officer till mig.

En bärbar luftvärnsmissil är lätt att hantera, lägg den på axeln och rikta, sätt på infrasensorn, när robotens dator känner värme källan tänds en lite lampa, då trycker du på avtryckaren, roboten går i väg.

Fick in en träff på det första skeppet, som tydligen inte hade några motmedel kvar att försvara sig med. Men dom två andra skeppen vände och kom ner över oss med laserkanonerna sprutande.

Vårt förband fick svåra förluster, det låg döda soldater över allt, officerarna och några överlevande Trhaxer tog dom få fordon som fungerade och övergav oss.

Jag hittade den officeren som berättat sanningen för mig, han låg död med sin
anteckningsbok i famnen. Vet inte varför jag tog den, men kände att den var
viktig. Tog en backpack från en död Trhax tog en vattenflaska från en annan och ett lätt laservapen. Började gå mot min by.

Efter en liten stund såg jag hur stora svarta fientliga "pansarflaxare"
landade framför mig. Gömde mig snabbt i några buskar, tills dom flög bort.

Gick fram till platsen där det nedskjutna skeppet låg.

När jag skulle börja gå där ifrån hörde jag någon ropa mitt namn.

Jiff, hjälp mig, ropade min bror där han låg sårad. Hans hemvärnspatrull hade gått ut för att leta upp det nerskjutna bombskeppet. Men besättningen hade varit för välbeväpnade för dem.

Fick upp förbands materialen ur Thraxens backpack och förband hans laserskador. Gav honom vatten. Efter en stund började vi gå därifrån.

Min bror kunde knappt gå, så jag gömde honom i ett buskage ett par hundra meter från platsen. Lovade honom att komma tillbaka och hämta honom.

Gick så fort jag kunde i en riktning där jag viste att en markbaron hade en betes mark med kufar. Hade varit där med Baron Rondloff för att hämta en hane som han skulle ha i avel.

När jag kom fram till betet fanns där fyra kufar, en stor hane och tre honor. Men en lite sur gubbe vaktade dem också.

Nej, du tar inte Baronens kufar, jag struntar i om din bror dör, sa han.

Han var den förste som jag skött, det skulle bli fler.

Jag förde min bror till vår by, han överlevde men är ju krympling för resten av livet.

Den första kvällen i min hemby läste jag i ljuset från en oljelampa, officerens
anteckningsbok. Jag kunde ju inte läsa så bra, så det tog mig många timmar.

Han skrev om hur orättvist vårt samhälle var. Hur hans egen klass sög ut resten av befolkningen för att sedan bli utsugna av Trhax. Han skrev att folk måste kasta av sig oket, det måste ske nu innan Emiren och baronerna gjorde upp med dom nya "herrarna" ockupationsmakten från "Planet rådet". Man måste samla in alla vapen som låg ute i terrängen efter kriget och kasta ut
baronerna, då kommer dom enkla människorna att få sin röst hörd. "Planet
Rådet" kan inte hjälpa till med att förtryck en mänsklig befolkning, det
går inte befolkningen på deras hemma planeter med på, men vi måste protestera så det hörs.

På morgonen väckte en orolig Doa mig, med orden.

Lord Rondloff är på väg in i byn han har två man med sig.

Jag gick ut ur vår koja, ställde mig och väntade, hade lasergeväret i händerna.

Du är tillbaka! Du har inte anmält dig för mig? Har du rymt? Vad är det för kufar som du har i hagen, är dom stulna? Sa han med vred röst och fortsatte. Du har en otrolig mängd prygel att vänta. Ta fast honom.

Hans Hirdmän satt av och gick fram mot mig.

Då lyfte jag geväret och skött dem båda två, Baronen satt med gapande mun och tittade på sin två döda hantlangare.

Sitt av, sa jag till honom.

Han lydde utan att säga ett ord, var fullkomligt vettskrämd.

Döda mig inte, sa han bönfallande.

Då steg Doa fram och sa med låg nästan blid röst.

Du har tagit allt som du kan av oss, hur många av kvinnorna här har inte du och dina män våldfört sig på ? Dom är döda, förtjänar du att leva?

Han tittade på henne, han förstod inte att någon vågade prata med honom på det sättet.

Då  kastade en kvinna en sten på honom och skrek.

Kommer du ihåg när du roade dig med mig? Nu är det min tur!

Byborna främst kvinnorna slog ihjäl honom på ett par minuter.

Jag vände mig mot dem och sa att nu måste vi samla ihop vapen som låg slängda där kriget gått fram och sedan rida på dom Kufar vi hade till andra byar och få dem att resa sig mot sina baroner.

Det gick lättare än jag trodde på en månad hade vi befriat hela norra provinsen.

Då tog kriget slut och männen började komma hem, när dom såg hur mycket mat det fanns när Baronerna och deras följen inte behövde försörjas, var det lätt att få dem på vår sida.

Sände hem de flesta till sina byar, men behöll en grupp män, som jag viste kunde hantera vapen. Vi hade spanare ute på den dåliga väg som ledde till huvudstaden.

En morgon kom rapporten om att en styrka var på väg mot oss.

I en hålväg förberedde jag ett bak håll, dom som kom var liten styrka av Emirens polis i sina röda uniformer och gammal modiga vapen, sådana som dom hade fått ha för Trhaxerna. Deras officerare red på Kufar medan manskapet åkte i en liten lastbil.

Bakom officerarna åkte ett litet konstigt bandfordon med runda antenner på tacket , den var röd och blå och på sidan stod det "8 ó clock News".

Striden gick fort, Officerarna blev ner skjutna med en gång, då gav poliserna upp och slängde sina vapen på marken.

Jag gick fram till det lilla fordonet och öppnade dören.

Där satt en man och en kvinna från "fienden" men i civila kläder.

Kvinnan började prata på ett språk som lät som vårt men var nästan obegripligt.

Fick kalla på en man som varit diskare i köket hos fiendens ockupations styrka för att översätta för mig.

Dom var från ett TV-bolag och skulle följa med ut och se hur man tog hand om en bandit liga. Visst inte då vad ett Tv-bolag var för något, men förstod att här var chansen att nå ut "Göra sin röst hörd" som han hade skrivit i boken.

Tog dom till olika byar och lät dom sända och se allt dom ville, visade hur vi hade haft det, under Trhax och Baronernas styre.

Sedan gick det fort, Emiren försvann med honom baronerna och hela adeln.

Ockupationsmaktens  polis tog över makten. Civila organ började hjälpa folket i byarna. Men inte fick vi styra oss själva!

Jag tog Doa och min bror samt ett lite följe av män och kvinnor och drog upp i bergen.

Där gjorde vi raider ner mot förrådskolonnerna och byarna.

Dom fick satte in 10 000 man, flyg och snabba fordonskolonner innan dom fångade oss.

Så nu sitter jag här i husarest i en 12-rums bungalow vaktad av 125 man. Har väldigt tråkigt, men dom säger att folket har det bättre och att det var jag som gjorde  så dom fick det.

"Den röda planetens Geronimo " kallar dom mig vad det nu betyder.

Annons:
medde
1/14/13, 10:08 PM
#1

Den här ska jag sätta mig ned och avnjuta i morgon fm, med en kod kopp kaffe.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

medde
1/15/13, 1:44 PM
#2

Oj vad bra! Heja kvinnornaFlört Värdig namn på en värdig person "Den röda planetens Geronimo "

Nu vill man bara ha mer och mer.. JanGBG du skämmer verkligen bort oss med dina bra texter.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

JanGBG
1/15/13, 3:16 PM
#3

Tack för dom varma orden, sitter och rodnar. I bland kommer det över mig då går det fort och kvickt att skriva, sedan får jag kramp, får inte ett ord ur mig!Skäms

[VSK]
1/15/13, 8:25 PM
#4

Jag får läsa i omgångar då det blev för mkt text på en gång Tungan ute

medde
1/15/13, 9:11 PM
#5

#1 Inte rodna. sträck på dig. Dom är så bra att man sitter med kaffet i handen och glömmer att dricka upp det, men stirrar på skärmen och bara vill läsa mer.

#4 Ta det tiden det tar. du blir inte besviken, den är värd att läsa

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

[VSK]
1/15/13, 9:15 PM
#6

Låter härligt Glad

Annons:
medde
1/15/13, 9:15 PM
#7

VisstSkrattande

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

JanGBG
1/16/13, 9:19 AM
#8

Vad snälla ni låter. Glad

Jag funderade på att dela upp den i två delar och lägga in den med en veckas mellanrum? Men tror folk tappar intresset då.

Upp till toppen
Annons: